På SVTplay har man kunnat se alla episoder av Little Britain USA, jag hann bara med tre av dem men vad gör det? Det är så hysteriskt roligt. Fast de driver om och med självklara saker så är nog det roligaste att de bjuder på dem själv också. Funderar på om jag ska se om jag hittar någon deluxeversion som man kan köpa. Åhå. Britter.

 

 

Ta ta!

I morse kände jag mig bakis, men dock inte på alkohol. Mest bakis på allt som heter känslor och motgångar. Som om man haft en tung vägg framför sig som man tryckt framåt vart man än gått - framåt eller bakåt och som helt plötsligt inte finns där men huvudet värker av den tidigare ansträngningen och ett analyserande av väggen. Varför den kom, hur den kom och hur den försvann. Alltså varit hel ur balans och när man får tillbaka den så vet man inte hur man ska hantera den eftersom obalansen har pågått så länge så man är mest van vid den. Det har pågått en del väldigt märkliga saker i min hjärna vill jag påstå, i alla fall idag. Men, jag skulle man göra utan vänner? Efter x antal timmars tjöt med både Anna och Lollo så känner jag mig pånyttfödd och lyckligare och gladare än vad jag någonsin har varit på länge.

Anna och jag fikade i mitt kök, kaffe, mackor och planer om livet och konstateranden om beteenden. Jag och Lollo hängde senare i mitt vardagsrum (ett rum för varje person? Häh, nej) med rökelse, ljus i varje vrå och Coldplay i bakgrunden. Kan det finnas något mer främjande för ens hälsa förutom möjligen karuseller? Inte för min hälsa i alla fall.

Så nu är det annars ska ni veta. Jag är inte den jag var i går, och i morgon har jag hunnit ytterligare ett snäpp. Nu kan jag ta itu med att gå framåt utan väggen och det har blivit många mil. Nu kan vi fortsätta längs vägen.

Jag vet att jag är snäppet för djup för att dylika inlägg ska vara intressanta och en del av er har inte en susning om vad jag pratar om. Men det får förbli så för nu. Det viktigaste är att jag mår bra och bättre (bäst) och att ingenting kommer att kännas omöjligt hädanefter. Vi fixar! : )

Ta ta!

Vad är det med södra Sverige och kyla? Det är ju för sjutton kallare här nu än vad det är hemma på vintern! Jag måste därmed köpa en filt och ett lager med värmeljus, för med alla lanternor tända så blir det snäppet varmare i lägenheten. Tror å andra sidan att jag har något skumt sorts drag rakt igenom lägenheten p.g.a. fönster som inte kan stängas riktigt av en svag människa. Hursom, en annan åtgärd är att bussa upp min skoteroverall och täckbyxor och långkalsonger och tjocksockar. Ja, ni fattar grejen. Kallt är det och filt måste införskaffas. Kanske ska börja använda socker mer frekvent också, även om det svider i hjärtat så går en normal kroppstemperatur före det där med att vara barfota.

Jag vill absolut inte gnälla alltså. Men kallt här är inte samma sak som kallt hemma. Luftfuktighet är inte enbart av godo.

Ta ta!

Nu är radiotystnaden över och på västfronten allt nytt men bra ändå. Det är över. "Har" har blivit "hade" och resten kommer att gå fint. Men oj vad jag har lärt mig saker om mig själv och andra människor på vägen!

Blandad kompott om andra. En del bryr sig helt enkelt inte, en del kan inte omsätta ord i handling, en del är inte de man trodde att de var, en del ljuger ofint, en del kan definiera sig som de mest svekfulla som satt sin fot på jorden, en del är alldeles för underbara, en del tänker på en i de stunder det behövs, en del finns där dygnet runt och till sist så är en del sådana som man kan kalla för riktigt bra och fina vänner. Och desto bättre för min del, efter alla prövningar så vet man vilka som är där när det verkligen gäller.

Vad har jag lärt mig om mig själv då? Jag ska som vanligt inte vara så naiv. Jag är inte lika stark som jag trodde och man kan inte ha hela världen på sina axlar och tro att allt kommer att vara som vanligt. Vidare så är det nästan magiskt hur en människa kan reagera men mest av allt så är jag bara glad. Matt och trött, men glad.

Så, nu kan det bara bli bättre och jag välkomnar oktober, för september var ingen hit faktiskt. Längtar något så fruktansvärt till 2010 också. Då ska vi allt se.

 

Ta ta!

 

Det här ser man aldrig i Skövde. Storuman den 28:e september.

 

 

Och bara för att det är kul så snöade det visst i fjällen i natt,

Tärnaby den 28:e september.

 

Nu tänker jag vara lite off av randiga orsaker och rutiga anledningar. Prioriteringen om att vara social kommer att ligga på -1 så jag ber i förhand om ursäkt för utebliven personlighet. Nu måste vi fokusera, det är viktiga tider.

 

Vill också bara säga grattis, grattis till Emma! Öl och tårta hade vart kul, men du får förtära åt mig istället. Och kram på dig!

Ta ta

 

Lollo fixar söndagsmys när man behöver det som mest! Vi hackade, åt och njöt. Det var alldeles ljuvligt gott! Provade dessutom gul kiwi, passionsfrukt och granatäpple för första gången i mitt liv och det får bli snarast återkommande. Och ännu bättre, jag hade visst glömt att äta middag så det blev som mer perfekt än något annat. Fick dessutom all frukt som blev över och får lyxa till det med vattenmelon till frukost i morgon. Ja jisses. Och tack för ikväll Lollo!

 

Hursom, ny vecka och nya utmaningar. Och utan tvekan en av de mest viktiga veckorna i mitt liv, eller i alla fall bland de viktigaste dagarna. Du vet att jag tänker på dig och jag kommer inte att ha tid till så mycket annat. Och efter det får vi se framtiden an med tillförsikt, vara glada och tänka att lite skit i hörnen utklassar allt annat.

 

Nu, film tills jag somnar.

Sen, sömn.

 

Ta ta!

Haha!

 

Nu blir det (sent) söndagsmys med Lollo. Matlagning medelst fruktsallad. Har sovit en stund på soffan ikväll också, antar att det behövdes en tantlur. Så måste vi prata ikapp om igår också.

 

Ta ta!

Hela helgen och veckan har jag fått en massa komplimanger, för allt som finns och lite till. Jobb, hem, insida, utsida. Men igår blev jag så fantastiskt glad och lycklig när mina vänner började surra om min lägenhet. För får man höra saker som att "det första jag tänkte på när jag kom in var att det är så himla mysigt här", "det känns hemtrevligt" och "du har det så fint" är väl det om något ett kvitto på att man har lyckats på det viset. Alltså när man vill att ens vänner ska gilla att vara hos en.

Det är som hos Lollo, världens största soffa och mysigt stökigt (förlåt Lollo, men jag antar att du inte kan dementera det?) och det känns som ett andra hem. Så vill jag att det ska vara här med och ja, det verkar ju inte sämre än att jag kommit i alla fall en bit på väg. För det värsta jag vet är att känna sig obekväm i något hem. När det känns opersonligt, platt, tråkigt och skört. Det ska vara lite mer avslappnat och någonstans så finns väl en tanke om att inredningen kan spegla personen.

Ta ta!

Alltså, haha, jag sitter här och är som en fjortonåring. Eller ja, ni kommer att förstå. Igår såg jag det snyggaste jag någonsin sett. Rent estetiskt sett då. En karl med smink och han såg nog mer ut som en brud. Men ändå, snygg som sjutton var han i alla fall. Lätt någon form av barnarov då han knappt kan ha fyllt 18 år. Men ändå. Snygg på det viset är det glest med och för inte förknippas med personliga egenskaper. Han skulle alltså kunna vara en idiot men lika snygg ändå.

Hursom, Snyggheten själv trillar omkring inne på krogen och Lollo börja ta kort på människan i fråga (som inte alls blev lika snygg på kortet) och han lämnar över ett visitkort så det är ju klart att han är med i ett band. Hittade åt det på myspace nyss och lyssnar och de är ju bra också. Illa.

Jag slår vad om att alla har varit med om det, någon sorts märklig fascination för en människa som man inte kan sätta fingret på. Det kan vara väldigt intensivt ett tag och sedan går det över för ingenting (vanligt förekommande gällande kändisar tror jag nog, skrev dessutom något skolarbete om den facinationen). Så i nuläget är han alltså bara sjukt snygg och sjunger förbannat bra. Men sen om 17-åringen har världens vrångaste kvinnosyn eller i övrigt är en idiot hör inte till saken.

Men det roligaste med allt är att jag först inte kunde bestämma mig. Snygg eller ful? Han ser litegrann ut som en Hobbit och en blandning av Fortesa som är med i Andra Avenyn. Som en dvärgtjej men som är kille men som har smink ändå? Ja, han tippade över på snygg i alla fall. Så nu sitter jag och lyssnar på tonårshobbitens hobbyprojekt och gillar skiten, tänk vad ett visitkort kan göra.

I alla fall. Jag hoppas att ni, av ren mänsklighet, inser hur hemsk jag är just nu och hur ytligt det här inlägget är. Jag kan inte påstå att jag varit direkt snäll mot karln i fråga (även om han inte kommer att läsa det här) och ja, att kalla någon för Hob är väl sällan av godo. Fast jag kan dock meddela att min tonårscrush på ett ansikte redan har börjat gå över, jag satte på SMK och Stora Farliga Rymdprojekt Går istället medan jag inhalerar rökelse och därmed så var inlägget om ovanlig snygghet till ända.

Ta ta

Jag blev host för fest igår så vi var ett gäng här (samma gamla som vanligt) som drack hotshots, vin, öl och surrade, myste och mådde. Hade tända ljus och hela kittet. Lördagsmys per definition fatiskt. Sådär lagomt och kul och alla var på samma nivå. Eller vad vet jag, hur de andra hade det, jag hade knackroligt i alla fall! Sen så gick vi ut, vår trogna vana och spenderade sista halvtimmen till att fuldansa och spilla öl. Sedan började folk droppa av och jag vet inte hur jag lyckades men jag fixade skjuts hem i alla fall. Det var ju snällt å andra sidan, men jag hade lika gärna kunnat gå, tar ju ändå bara sju minuter såatteh.

Men men, jag hade kul och träffade stjärnor, kända som okända. Lätt värt, eller hur ungdomarna uttrycker sig nu för tiden.

Nu ska jag fortsätta med att städa och lukta flower by Kenzo.

Ta ta!

Jag mår helt klart som jag förtjänar. Det blev en skum afterwork vs. Disneykväll igår. Alltså Lejonkungen, Skönheten och Odjuret och vin. Massor av vin. Det var ett tag sedan jag kom så långt upp på alkoholskalan faktiskt. Men jag hade asroligt, innan, under och efter. Kom dessutom hem och såg att min halvfulla reklamerade snusdosa hade gett mig fem nya snusdosor. Bra skit det där.

Det enda som jag oroar mig lite för är att jag erbjöd en kompis att sova hos mig, på soffan eller whatever och om det misstolkas så blir jag stött. Saken är den att det var en väl menad gest och om det kom fram som något annat så har mina ord förvrängts på vägen och sånt är lite jobbigt. Jag gillar inte att bli missförstådd eller när folk tror sig få läsa mellan raderna och hitta på egna tolkningar.

Hursom, dagens planer är att hetsköpa saker och sedan en timma har vi visst bestämt att jag ska ha förfest ikväll. Spontant och kul!

Ta ta

Jag är på bildhumör och nu blir det mina tatueringar och sedan lite funderingar kring min vänsterarm och min bringa.

Nygjord / mars 2009

 

Läkt / vår 2009

 

Håller på / februari 2008

 

Nygjord / juli 2009

 

Nygjorda februari / 2009

 

Kass bild, nygjord / september 2009

Mina följande planer är

- Hela vänsterarm ska vara färgglad och fylld med grejer. Ett specialedition spindelnät är näst på tur där.

 

- Under mina stjärnor, liksom liggande på bröströtterna.. eh? Bröstfästena? Hursom, en text vill jag ha. Inte den klassiska smockfyllda chestpiecen. Bara black/grey där också.

 

Sen börjar mina ideér ta slut förutom en liten en som Lisa ska få göra när vi har tid, lust, vill, kan och har hittat ett lämpligt motiv. Jag hade ju bestämt mig för att jag inte skulle göra någon fler i år, och som det ser ut nu så hinner jag nog inte. Blir projekt för nästa år. Hursom, statement, jag är fortfarande sketanöjd med varenda en och skulle göra om dem om någon ville. Ska dessutom se till att jag ska rita fler själv än vad jag hittills gjort. En av dem ovan har jag gjort helt själv och en har Lollo och jag pysslat ihop. Skissa och gissa? Nä, motherskapelsen är min och trädet är Lollo och Johanna trademark copyright-nånting. Fint är det hursom. Ska försöka väcka liv i min dermal också (se bilden på bringan, det är ingen finne, gudskelov).

 

Ta ta!

Idag skrev en tjej till mig: "TAAAACK UNDERBARA MÄNNISKAAA". Det värmer sånt, uppskattningen är oftast större och bättre än det man som mottagare kan frambringa. Det är helt enkelt väldigt trevligt och tillfredsställande att vara snäll. Och bara därför så känner jag mig ännu gladare, snäll är bra skit.

Det ska jag fira med att äta min tredje nektarin i rad. Den här gången var de goda vill jag lova! Brukar ju bero lite på säsong och vilken låda man får tag i. Men nu ska vi njuta!

Ta ta!

Nuså, den här dagen blev inte så tokig ändå. Insikter är bra grejer : )

Tar det mest som bara lugnt ikväll. Tänkte se lite Andra Avenyn och läsa. Snart får jag börja nästa skumma ryska bok. Underbart! Och för övrigt så är det kuligt att tänka fina tankar så det tänkte jag fortsätta med.

Ta ta!

Jag har en tröja på mig som luktar och är nostalgi. En annan tid, en annan plats, andra känslor, en till människa och andra möten. Det är häftigt vad en otvättad (men ren) tröja kan göra för minnena. Drömmer mig bort till skogen också, om drygt två veckor kan jag gå på den stigen. Det är häftigt vad framtiden kan göra för nutiden.

Torsdagen den 24:e september. Antingen så blir det världens bästa dag eller den dag som borde förpassas till kategorin "mindre brukbara" och således aldrig mer nämnas eller minnas. Men man vet ju aldrig hur dagen blir innan den är slut, så den har tolv timmar på fem minuter på sig att visa vad den går för. Mitt naiva jag tycker att den ska föra med sig något bra.

Tjillevippen för fan

När jag kom hem igår satte jag på Hellboy II, det var skönt med film efter en lång (men bra) dag. Gjorde dessutom en halväcklig scone som jag inte alls fann så aptitlig. Efter det sov jag, och sov. Och sov. Snoozade dessutom i en timma och nu har jag kommit upp ur sängen. Men jag känner mig, om det är fysiskt och psykiskt möjligt, dränerad. Tom på allt förutom kaffe. Som en simsgubbe med tomma staplar ni vet. Men jag jobbar på att äta frukost såsmåningom. All energi är bra energi idag.

Ta ta!

Jag ska träffa Anna och fika 11:00. Nu är klockan 09:48. Innan dess måste jag duscha och klä på mig. Sen måste jag laga lunch. Så måste jag fixa en grej som ska med posten till en tjej på ett forum.

Beräknad tid

Dusch och allt: 40 min
Lunch: 15 minuter
Paket: 5 minuter

= 60 minuter. Då är klockan 10:50. Tror nog att jag hinner. Men jag gråter nästan bara för att jag är stressad.
Spelar ingen roll va jag är stressad för, avskyr det ändå bara för att. Olustig känsla.

I övrigt blir det nog en fin dag!

Ta ta!

Någonstans mellan de sista 30 minutrarna av filmen och eftertexterna så tog precis allt slut. Ork, lust och framförallt motivation. Tur att en god natts sömn aldrig har utvecklat dåliga dagar till sämre. I morgon är en bättre dag! Men fram tills dess så ska jag krypa ner i sängen och frysa verkar det som, har jag ingen filt någonstans?

Ibland är det så gjort att man aldrig riktigt hinner känna efter - på gott och ont. Det är skönt ett tag och sedan brakar det lös. Och nu pratar vi inte någon specifik händelse utan mer livet i stort. Det kommer bättre tider.

Godnatt!

 

Jag och Lollo har lite planer på IKEA i helgen och jag kollar runt lite efter behövliga saker. Och nu kanske det ser ut som om jag har världens sämsta smak. Men kom ihåg att köket ser ut som en ask med färgpennor, toaletten har genomgående röda accentfärger medan vardagsrummet är brunt, grönt och lite blått bara. Var sak på sin plats av de här sakerna alltså. Kommer nog på att hitta mer dessutom, måste ha en stor kruka och lite plastblommor. Och lite riktiga blommor. Och, ja, IKEA är IKEA, får köpa värmeljus om inte annat.

 

Ta ta!

Min stackars kyl var hemsk när jag kom hem igår. Jag hade lagt in en fläskfilé (stackars djur, jag ska prova en vegetarisk månad någongång, eller en vecka i alla fall) i kylen för upptining igår morse. Igår kväll var det en massa blod i mitt kylskåp. Ohygieniskt så att det stör. Kylskåpsstädning står därför på schemat för dagen. Ska marinera köttet också. Märkte dessutom att den översta hyllan var trasig (?) då fliken som ska in i spåren på sidan hade spruckit. Antingen så är jag väldigt vårdslös när det gäller kylförvaring eller så har jag bara otur, jag vet inte, men det känns inte bra.

Ta ta!

Det här citatet från min skumma ryska bok (den yttersta kärlekens gulag av James Meek) är bara så klockrent! Nästan så att jag vill lägga till ett "haha", men det skulle nog förstöra tjusningen med om huruvida allt är relativt.

"Tjeckiska soldater drev mot högkvarteret från torgets alla hörn. En av dem passerade Anna långsamt, och fäste blicken på hennes cigarett. Hon trodde han var halt, men så var det inte. Han hade bara en stövel.
"Du har tappat en stövel", sa hon.
"Nä", sa soldaten. "Jag har hittat en".

Citatet beskriver dessutom hur miserabelt det är för de stackars soldaterna. Får kvarta nu, läsa mer och se om jag jag läsa bort misären. (Och vad sjutton betyder ordet "gulag" förresten? SAOL sviker mig).

Ta ta for now!

Klockan är 23:49 och jag har just landat i hemmet. Jag knatade nämligen hem till Lollo efter jobbet, hon ville så gärna bjussa på middag och skvallra lite och vem tackar nej? Jag hann med lite förstaklassig tv också, och en del saker kan nog vara nog så underhållande ändå.

Ett av dagens konstateranden är att det är så mycket lättare att jobba om man är frisk, kom jag på nu. Postförkylning är inte att leka med minsann. Men jag har otrivin och ipren så i morgon är nog en mycket bättre dag gällande hälsan.

Men en skön sak är att jag har fixat tjänstledighet nu. Till vad tänker ni? Jag ska åka hem! Tänker vara hemma drygt en vecka i oktober (snart!). Visste väl att det skulle vara grejt att inte ta ut alla lediga dagar i somras. Nu kan jag få lite kvalitetstid med mamsen, lite semester från Skövde (inget fel på'et men ni som var någonstans i somras ni förstår nog, omväxling förnöjer) och i mina planeringar så är det nästan november när jag kommer hem igen. Lyx med paus på hösten också.

Ta ta!

Ni som ser True Blood ni vet, låten i början och den är så himla himla bra! Jag gillar. Den heter Bad Things och är gjord av Jace Everett. Kan till och med vara värt att se vad han gjort för något annat, han har en liten mysig gubbröst.

Ta ta!

 

Morrn!

Vad och varför är detta? Den sitter på väggen utanför tvättstugan nere vid tavlan där man bokar tvätttid. Min nyckel till lägenheten passar in och man kan dra ut hela låvkolvsgrejen och inne där finns det inte så mycket. Men frågorna kvarstår. Är det en sån där hyresrättsgrej som jag aldrig fått veta om existerar? Alla väggar utanför alla tvättstugor i Sverige kanske har samma sak? Eller är det helt enkelt ett smart (?) sätt att förvara sina nycklar på medan man är i tvättstugan?

Om någon vet eller har några teorier så hojta till. För mig är det ett besynnerligt mysterium.

Ta ta!

Jag ska precis bara summera helgen innan jag lämnar in för idag. Jag har hunnit med så himla många bra saker. Dels varva ner och ta det lugnt - något som behövdes. Och sedan praktiska sysslor som att reklamera snus, skriva på hyreskontraktet, prata detaljer med mamma, tvätta, veckohandla, sett en himla massa avsnitt av True Blood och sovit ikapp förlorad nattsömn (läs= sovit för mycket). Himla härligt månitro! Har betat igenom så mycket så saker som var "ska bara" förut har helt plötsligt kommit upp på prioriteringsordningen igen. Som en liten nystart på något vis. En fin helg med andra ord.

Ta ta!

Jag har funderat på att byta namn ett tag. Dels för att jag inte kan säga att jag känner mig som en typisk Johanna, och dels bara för att man kan. Diskuterade dessutom saken med min mor och hon gillade min idé och tyckte att hon borde ha tänkt på det när hon skickade in papper på vad jag skulle heta.

Min plan är att byta ut Johanna mot Sir Winterbottom. Helt seriöst.

Eller inte. Nä, det var lite skämt å sido. Min riktiga plan är att byta ut j:et mot ett y. Då skulle jag alltså heta Yohanna. Och fonetiskt sett så blir skillnaden från [johanna] till [jouhanna] fast med mindre tydliga skillnader. Bara ett lite rundare j som egentligen inte spelar någon roll. Yohanna Bredén. K. Y. Bredén (och helt plötsligt blev jag en yrkesförberedande utbildning med efternamn).

Fast jag är fortfarande samma, men jag känner mig nog mer som en Yohanna än en Johanna. En Johanna är blond med rufsigt hår och stora fejkade pärlörhängen som handlar på H&M och är en smula hysterisk och väldigt energisk och gillar hästar. Hon passa bra i koboltblå också. En Yohanna är mer som jag, jag har rött rufsigt och tovat hår, och jag har stora hål i öronen, gillar indiska medan jag är mer lugn och lite för lat ibland. Så passar jag mer i dovt blå och är allergisk mot katter.

Men å andra sidan så är jag samma vad jag än heter. En del säger ju "du", "öh", "norrland", "rastafari" eller "Petronella" och jag är kommunikationsbar ändå.

Ta ta for now!

Jag måste bara skriva om min propplösargrej från Mr Muscle. Det är som ett mirakel med pur lycka på burk/tub/flaska. På något sätt så fungerar det på riktigt och jag överväger allvarligt att använda den i alla avlopp jag ser hädanefter. Ta med sig som gå-bort-present och överväga att bli återförsäljare för.

 

Det som är så fantastiskt med produkten i fråga är att det är så lätt. Ett sånt stort problem kan lösas så enkelt genom en sån liten sak. Och det tar bara en timma. Ja jäklar, har ni proppar så tveka in. Finns säkerligen på en mataffär nära er! Och i morgon ska jag gå lös på avloppen i köket också, bara för att.

 

Ta ta!

Jag har samtalat med min kära mor idag om saker som man bör ha men som jag inte har någon vidare koll på ännu. Vi kan spalta upp'et lite lätt:

Hemförsäkring
Det är dessutom något jag har åtagit mig att ha eftersom jag skrivit under hyreskontraktet. Men det känns bra, man ska ha försäkringar. Får väl så småningom ta över olycksfallförsäkringen som jag har också.

Adressändring.
Jag måste skriva om mig hit till Skövde. Och det är stort månitro, det har jag aldrig gjort innan. Jag har, vad myndigheterna vet, alltid bott hemma i Storuman. Och det innebär att jag sumpar chansen att blåsa staten på några kronor genom att deklarera för dubbelt boende. (Den sista meningen var bara ironi).

Vet ni vad allt innebär? Den sista navelsträngen är väl så gott som klippt och borta för all framtid. Jag bör alltså rimligtvis tänka mer vuxet. Fast å andra sidan, jag tycker att min ansträngning för avrinningen i handfatet tidigare idag var moget nog. Liksom. Dessutom så tror nio av tio som jag frågar att jag är mellan 24 och 26 år. Det är något som förbryllar mig oerhört och jag funderar på vad de baserar det på. Sen tror de nästan inte på mig när jag säger att jag är 21 år. En killkompis hann jag träffa i ett halvår innan han fick reda på min riktiga ålder, och han hade hela tiden trott att vi var jämngamla (han är 24 eller 25 år). Fantastiskt roligt faktiskt, vad en sådan obetydlig sak som ålder kan spela för roll. Och i slutändan så känner jag mig ändå som 45 år vissa dagar och 13 bast som andra. Jag antar att det blir lite vad man gör det till.

Och bara för att späda på mina vuxenpoäng så sitter jag och dricker ett glas vitt vin. För att fira att det är söndag. Det är mitt absoluta favoritvin också, smakar lite sommaräng och fina minnen.

Tjillevippen för fan!

Bild lånad från aftonbladet från den här artikeln.

 

Någon i Vilhelmina hade roat sig med att slänga om bokstäverna i "Rikets Sal" till "Skitarsle". Jag kan förstå Jehovas om att de tycker att det är mindre roligt, men jag tycker samtidigt att det är hysteriskt roligt ur en icke utpekande vinkel. Sak samma om det är Jehovas eller något annat trossamfund, anagram är anagram. Att så många ord kan finnas i andra ord är bara bäst, språk är bra grejer ska ni veta!

 

Men mitt favoritanagram är mer komplett än så, det är nämligen; desperation - a rope ends it. Det enda ordet hänger ihop med det andra och det är så fasligt intressant att det kan hänga ihop. Ett mindre roligt anagram kan man få ut ur mitt namn, nämligen; job and ran hen, vilket är en helt okomplett mening. Inte alls lika kul.

Ta ta!

Det  här är en bild på min vän Lollos hand. Hon kan utan problem bända och vrida på alla möjliga fingrar och de ser brytna ut! Jag som är stel som sjutton tycker därför att det är märklig hur den mänskliga kroppen kan te sig i olika situationer. Det ser ju skadat ut menar jag, men jag kan försäkra er om att ingen smärta var närvarande i rummet när bilden togs. Men läskigt, ja, det är det.

Ta ta for now!

Jag kilade ner till Willys och veckohandlade. Får väl säga att jag har en hel del i frysen också för att komplettera med, för annars är det inte mycket att hurra för. I alla fall, när jag kom hem så drog jag på P2 i köket och gjorde världens godaste spenatsoppa vilken jag hade tänkt att livnära mig på i vinter. Det känns som att det är spenatsoppedags. Ni vet, en maträtt som blir ofta återkommande av olika orsaker. Och just spenatsoppa är så himla lätt att göra och förbannat gott.

 

Bra kvinnar reder sig själv också. Avrinningen i handfatet på toaletten är katastrofal, så jag köpte en bytta med frätande och lösande medel (Förlåt för min svenska idag, den är katastrofal. Kan bero på huvudvärk) som jag håller på att bruka i mina avlopp i detta nu. Så det har varit en lite myspysslig söndag. Rena rör och goda soppor.

 

Ta ta!

För ett år sedan gjorde jag följande:

Jagade
Jag satt på helvetetspasset 401:an två helger i rad, jag gick så att benen värkte och fick skumma muskelknölar som värkte. Det var då jag lärde mig att skoterskor inte är det optimala att knata runt i en väldigt varierad terräng där det är uppförs båda vägarna. Jag sköt ingenting men samma morgon (tror jag) som kortet togs på soluppgången så jag en älgrumpa och bara det räcker för att man ska få en adrenalinkick utan dess like.


Sökte jobb
Jag hade precis kommit in på jobbsökarna och var förväntansfull som få. Det var väldigt spännande och mycket på en gång. Bloggning, Stockholmsresor, radio, tv, tidningar och en känsla av att jag gjorde något bra för min egen skull.

 

 

Gjorde slut
Efter tre år så var vi klara med varandra och jag var själv igen. Det kändes och har för det mesta känts riktigt bra. Även om jag blev lite förvirrad över vad mitt normala tillstånd var, tillsammans med någon eller inte? Nu har det gått två år (även om det känns som en vecka) och vi har lite kontakt, ibland, uppdaterar varandra om det mest väsentliga. Men i allt så känns det ändå bra, det är inget fel på att vara själv, så länge man inte är ensam. Man slipper tänka för två, planera efter någon annan och ha dåligt samvete för att man inte pallar med mänsklig kontakt varenda minut varenda dag. Jag kan göra precis vad jag vill och hur jag vill och behöver inte förklara mig för någon. Antingen så är det maximal frihet och något som man alltid borde eftersträva, eller så är jag helt sonika rädd för något annat än bara jag i mitt liv. Därom tvistar de lärda men so far so good, jag klarar mig själv och det känns förbannat skönt.

Något som på ett väldigt häftigt sätt blandar samman allt är musik, vad man lyssnade på då och hur man reagerar nu i efterhand. För ett år sedan lyssnade jag mycket på Coldplay och får, eftersom jag hade lite vardagsångest, nästan panik när jag hör det nu. Även fast de är hur bra som helst så kommer känslorna tillbaka som jag hade sist jag lyssnade på dem. När jag just kommit hit så lyssnade jag mycket på Volbeat och Dropkick Murphys. Om jag lyssnar på dem nu så får jag inte någon olustig känsla, utan snarare en väldigt sentimental och välbekant. När jag bodde utanför Mariestad så lyssnade jag mycket på SMK och det var, ja, har inte lyssnat på dem alls på sistonde.

Jag undrar just hur jag reagerar om ett år när jag hör August Burns Red, O'Death och Emil Jensen? Det är spännande. Och en sista tanke bara, hur kan ett helt år gå så fort? Innan jag vet ordet av det sitter jag säkert och skriver om vad som hände hösten 2009 och tänker tillbaka. Coolt var ordet.

Ta ta!

Det är söndag idag och jag har en massa bra saker att göra. Jag ska fixa tvätten, handla mat och så har jag en omålad tavla som jag vill vill göra. Läste dessutom att August Burns Red ska spela på House of Metal i Umeå den 5-6:e mars nästa år. Sounds like a good idea! Kanske ska sikta på att fara upp och kika på dem och hälsa på hemma också? Synker perfekt med min födelsedag också, och att fira den hemmavid har ju aldrig gjort ont. Men det är ju ändå sex månader kvar såatteh, jo, får fundera en stund på om jag ska närvara vid tillställningen.

Annars så har sjukdomen gett med sig och mitt hår hänger kvar. Fick en sån där "oj-vad-jag-är-glad-att-jag-bytte-till-röda-dreads"-grej nyss. Fast jag har redan börjat få utväxt och det är i så fall ett vetenskapligt bevis på att mitt hår faktiskt växer, något som varit omtvistat i 21 år. Men nu så, det är liv i det också. Intressant och en smula häftigt vad söndagsteorier kan leda till.

Tjillevippen för fan!

Jag har sovit i tolv timmar och håller på att tvätta och sjukdomen sedan igår håller i sig. Men jag kan inte bestämma mig för om jag är sjuk eller bara lite krasslig. Jag känner mig bättre än i morse, t ex, men att gå i trapporna från tvättstugan var döden. Jag tror inte att jag har feber och fryser inte speciellt mycket. Lite halskrångel bara?

I alla fall, jag tvättar, äntligen! Det var en månad sedan sist och verkligen välbehövligt. En knepig sits det där med tvättandet mtp tiderna jag jobbar. Fast det går ju, inte tal om annat, och rent blir det, tackochlov.

Ta ta

Hektisk dag på många plan. Beslöt mig av olika skäl att inte åka till Stockholm och Basliberal heller. Och tur var väl det, för efter en Disneyfilm hos Lollo hade jag gått från (typ) pigg och glad till eländigt trött och ont i lungorna. Så att gå hem sedan var inte det roligaste, men nu är jag hemma i alla fall.

Ska dessutom tvätta i morgon och bara vara. Läsa, måla, vara, lyssna på musik. Jag gillar!

Så nu efter en kopp te och bloggläsning så ska jag alldeles snart kvarta, klockan är 22:32 och den kunde lika gärna varit in på småtimmarna på en lång kväll. Trött som en liten tant känner jag mig.

Ta ta

Inget planerat och inget tänkt. Det var inte nödvändigt egentligen. Men förbannat kul. Det blev jag och en kär vän på Husaren igår ändå. Billig öl och mindre folk än anstormingen som var i sommar. Och det var längesedan jag hade så roligt ute. Kan bero på att jag hade i princip myskläder på mig. Kanske inte var så där ny-shoppad-snygg, men det gav jag fan i, vi var där för ölen. Måste dessutom gå ut oftare i stora gröna baggybyxor och en gammal soc-huvtröja. Det var bekvämt om inte annat. Så vi tjötade, kollade runt, träffade människor högt och lågt och slogs, jag har till och med ont i knogarna. Men slagandet är en manlighetsrit som jag och en killkompis kör med när vi är ute. Slå knytna nävar mot varandra för att se vad som händer, har glömt bort andemeningen.

Han är dessutom hysteriskt rolig. Han tycker att min ursprung är roligt och så sa han igår att han hade sett Jägarana nyligen, så stod han och citerade valda delar av filmen med en inte så perfekt men hyfsad norrländska utanför toaletterna.
"Va tog du för na?"
"En fotogenlampa"

Men nu väntar jobbet och jo, jag har hört rykten om att det är fredag idag. Känns gött!

Ta ta!

Inglourious Basterds (nu blev det rätt stavning!) var oförskämt bra. Tarantinobra. Jag tycker att hans filmer är lite speciella så sett att handlingen inte alls är så speciell och om någon annan skulle göra det på sitt sätt skulle det förmodligen vara väldigt dåligt. Men när den magiska mannen regisserar så klaffar allt. Hans vanligtvis långa dialoger, långa scener och en filmmusik som ingen kan klaga på blir som en bra knådad deg (konstig men hyfsat bra liknelse) - den har samma densitet oavsett och det finns inga klumpar i och inget mjöl som stör.

Ja, helt klart sevärd och fast den är halvt om halvt väldigt rå (andra världskriget är väl sällan ett lätt ämne?) så är den väldigt rolig på ett mer mänskligt sätt. Ja, jag gillar't!

Hursom, igår blev en speciell dag. Tidigare veckor har jag varit lite sjuk och ledig så jag har inte jobbat fem dagar i sträck på jag vet inte hur länge. Såg därför framemot en komplett vecka som gör att man är så trött så att man lämnar in vid 22:00 på fredagskvällen. Men igår då, när man jobbar med att prata i telefon och dessa inte fungerar så kan man inte jobba så mycket. Vi fick lite olika alternativ och jag gick hem med tjänstledigt från klockan 17:00 istället. Det blev en fika med min syster och häng hos Lollo innan det var dags för bion. En väl spenderad kväll måste jag säga. Det här med socialisering på vardagar runt den tiden var väldigt kul märkte jag.

Nu måste jag dock sätta mina planer i verket, som att kamma håret och laga lunch.

Ta ta!

Tre.

- Saker du önskar att du hade i din garderob: Kläder som tvättar sig själva, mer hyllor för kläderna och någonting som viker kläderna åt mig. Den ultimata garderoben!
- Platser du vill åka på på semester: Hem (såklart), Irland och Öststaterna.
- Snygga kändisar: Jag kan på sin höjd nämna snygga karaktärer som är snygg i just den filmen eller serien. Men inte snyggsnygg så. Då är det Gaspard Ulleil i Hannibal Rising, Matthew Macfayden i Stolthet och fördom och Dean Winters i OZ


- Saker som skrämmer dig: Spindlar, en otrygg och olustiga känsla samt att förlora någon man tycker om.
- Saker som gör dig lycklig: Sakerna kanske inte göra mig lycklig men de hjälper till ganska mycket i varje fall. När jag presterar bra, när andra är glada och när man kan sätta ordet "förnöjd" på en dag.
- Saker du gör när du vaknar: Kryper till köket halvt i koma och gör kaffe medan jag kränger på mig morgonrocken. Kanske inte bildligt talat, men det känns så ibland.
- Saker du gör innan du somnar: Jag har börjat rycka i dörren sjuttioelva gånger, jag vet att den är låst men måste känna efter ändå, läser en snutt om jag inte är paniktrött och ställer vanligtvis alarmet på telefonen.

Ta ta!

Bara en tanke sent om sider. En av de största lögnerna i livet är nog att man inte har några fördomar - för det har man, vare sig man vill eller inte. Jag avskyr fack men placerar ständigt in folk i olika kategorier och det mycket för mig själv. Dels så brukar en vag antagning stämma och det är lättare att anta hur människan i fråga är och reagerar. Det är inte alltid rätt, naturligtvis. Men ibland slår det inte så himla fel faktiskt.

Jag och min kära vän Lollo brukar på det temat hitta på olika karaktärer som stämmer så snuskigt bra överens med våra fördomar och även om vi inte kan peka ut någon speciell så vet vi att det finns en Louise 26 år som pluggar till lärare någonstans i Sverige. Och det finns en Karin Von Wettersten (eller vad vi nu brukar kalla henne?) med alla deras, (våra påhittade) synsätt och tillhörande atteraljer.

Men min dubbelmoral är hemskt å ena sidan, fast dock så mänsklig. Jag vill inte vara en typisk någonting men ändå så ser jag på människor med samma dömande ögon som de förmodligen ser på mig. Fast det är ingen elakhet iblandad i fördomarna som jag pratar om nu. Mer olika sätt på olika människor.

Det enda vi kan göra är att vi kan spekulera i vad en människa gör, varför och vad som ligger bakom ett beslut. Som sagt, vaga antaganden baserade på våra fördomar. Det är som vanekörning när det gäller bilar. Men det farliga däri är att tippa över till att vara dömande och göra stenhårda antagningar, bestämma sig för vad en helt okänd människa är för något och handla därefter. Jag hoppas verkligen att jag aldrig kommer dit då jag försöker att vara öppen. Och att folk aldrig dömer mig. Men det är inte lätt att vara människa.

Så får jag väl avsluta med ett klämkäckt citat som en stekare (vetenskapligt baserat på vit skjorta och någon form av backslick - akta ironin) sa till mig; "jag har inga fördomar. Jag pratar ju med dig!".

Ta ta!

Ps. Vill bara tillägga att oavsett hur bra fördomarna än stämmer eller ej, så kan inte egenskaper som att vara trevlig, snäll och en bra människa tillhöra någon sort av människa eller något fack i min mening. Därför så kan man tillåta att fördomarna dyker upp, men att man i första hand lyssnar och ser, istället för att höra och titta.

 

För ett år sedan hade jag varit nöjd med någon typ av jobb (någonting som var sysselsättning och som gav någon form av inkomst) och någonstans att bo. Ett hörn, en soffa eller något skumt tredjehandkontrakt. Så länge jag hade någonting i alla fall. Arbetslös var ingen höjdare.

Ni vet ju som hur det gick och allt och idag kom det mest symboliska ner i brevlådan. Jag har sedan maj ett fast jobb och den 1:a oktober har jag även ett förstahandskontrakt på en lägenhet (den jag bor i nu och det var papper som kom som jag ska skriva under). Min lägenhet, mitt hem, mitt jobb. Ni kan inte ana hur ballt det känns med tanke på att tiden har gått fort och medan så har de mest otroliga saker hänt. Hade jag vetat för ett år sedan att jag faktiskt skulle lyckas med mina mål, drömmar, visioner och mer därtill hade jag trott att någon skojade med mig. Men nä, so far so good och jag är så förbannat glad.

Ta ta!

Det finaste jag har, snart helt läkt.

Jag fick ett sms 08:00 i morse där det stod "Bio ikväll !". Jag svarade, "Ja!" och somnade om. Jag har nämligen ett biobesök inplanerat ikväll med min kusin Rikard. Det blir trevligt! Quentin Tarantino står för regin och filmen har fått 8,6 på ritcherskalan, imdb's egna mätverktyg. Så den bör vara hyfsat bra. När Lammen Tystnar ligger på samma poäng och Forrest Gump har "bara" 8,5. Och okej att den Inglourious är nyare än Forrest, men en gammal från 1968 har 8,7 och bara lite mer röster.

Så var det med röstningssystemet. Och med bio efter jobbet följer den vanliga hetsen.
1. Bion börjar 21:00, jag slutar 21:00. Lösning: Man kan gå in även om klockan är 21:10, tackochlov. Att jag dessutom jobbar 100 meter från biografen underlättar dessutom betydligt.
2. Middag/kvällsmat/överätning av popcorn? Vid 21:00 på vardagar är det alltid fem timmar sedan jag åt mat och när man kommer hem direkt efter jobbet är det alltid lungt. Nu får jag vara strategisk så inte min mage kurrar och stör de andra biobesökarna, eller Brad Pitt för den delen.

Mer om filmen finns att läsa här.

Ta ta!

Tre.

- Saker jag inte förstår mig på: Omotiverat elaka människor, hur man löser en rubikskub (men jag borde ge det ett nytt försök, har fått lite ledtrådar) samt hur -4 grader här kan motsvara -20 hemma (jo jag vet, lugtfuktighet och grejer, men ändå).
- Saker som finns på bordet: Commando (datorn), noteringsprylar och ett nagellack.
- Saker jag gör just nu: Gäspar, skriver och planerar.
- Saker jag vill göra innan jag dör: Leva livet, bli en jävligt ball mormor och se Tom Waits live.
- Saker jag kan: Sälja, vara jag och få tiden att gå.
- Saker jag inte kan: Ljuga, vara utan musik och tycka att det är nödvändigt att ha mer än åtta par skor.
- Saker jag tycker att du ska lyssna på: Tom Waits, ljudet av ingenting och hur hysteriskt roligt man kan låta i ett headset.
- Saker jag skulle vilja lära mig: Sticka som mormor, handla mat som en anständig människa och springa milen på femminuterstempo.
- Favoriträtter: Allt med älg, spenatsoppa och palt.

Nu kallar spikmattan, boken och sängen.
Ta ta!

Det händer saker, stort och smått. Saker som stör, saker som är roliga (för all del, annar vore det väldans trist), saker som ska hända, inplanerade saker och sådant som man inte riktigt kan råda över. Det är en sak som jag inte tänker nämna här men så självklart påverkar, och just nu så påverkar det allt jag gör.

Å ena sidan så är det en situation som är unik i varje människas liv och det är inte så att man förberett sig någonting på den. Men å andra sidan så tycker jag att jag, numera, förhåller mig bra till den. Men som sagt, har man inget facit till hur man ska tycka, tänka och tro så är det himla svårt att veta om man gör rätt och handlar på det sätt som är bäst för en själv i slutändan.

Hursom, den här situationen är inget som vara för evigt. Den är högst temporär och skall förbli sådan. Men fram tills dess så får man vara ödmjuk, smälta intryck, kombinera det med verkligheten och se framtiden an med tillförsikt. Det är dock svårt att få grepp om situationen i fråga, stundtals, men som sagt. Alla vi inblandade fixar allt och inte behöver inte ens fundera på hur vi ska göra. Vi vet bara att vi klarar det.

Ta ta!

 

Att jag råkar gillar Buddhafiguriner och statyer och byster och avbildningar är ingen direkt hemlighet. Vad jag vet så har jag nio, tio, elva styckena någonting (säkert mer) i min lägenhet. Men jag hittade den här idag och ni som vet mitt kök vet även att han passar alldeles utmärkt mellan mitt kaffe, ekologiska kokosflingor, solroskärnor och mellan mitt te. Han är dessutom skapligt blå. Jävligt blå om jag får säga det själv. Det har dock inte gjort någonting om de hade gjort en till i rosa, fast i en lite mindre upplaga.

 

Och Sir Walter som jag numera döpt honom till (fruktansvärt logiskt att döpa sin heminredning va?) fick väl på något vis symbolisera att Indiska som affär inte kan misslyckas. Jag är alldeles för partisk för att uttala mig men jag tror djupt i min själ att just den nämnda affären och en ICA-butik är allt som en människa behöver. Vissa dagar i alla fall. Förlåt för kass bild förresten. Kommer säkerligen en bättre vad tiden lider!

 

Ta ta!

Morrn! Jag börjar dagens med att inleda med ett stycke boktext ur min skumma ryska bok. Det lider mot mitten av historien och jag har ännu en skruvad text som jag känner att jag vill förmedla. Och här tycker jag att författaren någonstans har hittat essensen i vad hunger kan göra med en människa. Vi som glömmer att äta ibland vi vet. Och denna människa som ber och bönar är en straffånge som gärna vill ha sin dagliga ranson med bröd, något som oftast brukar stjälas av hans sk. "vänner".

 

"Jag bugade mig gång på gång, dunkade pannan mot hans stövlar, som jag sett bönderna göra inför skattmasen, och tiggde honom om att låta mig behålla mitt bröd. Jag kallade honom god, herre, ers högvördighet, den modigaste och ärofullaste mannen i hela Kaukasus, världens främsta kulspruteskytt, jag sa att jag var en illaluktande skit vars enda önskan var att få tjäna honom, att jag i all min uselhet skulle kunna ge mitt liv för honom, jag var inte värd att ens bli trampad på av honom, jag var den fattigaste, eländigaste syndaren i hela skapelsen, som förtjänade att kräla bland maskar och ormar och insekter min återstående tid, åla på marken, tigga om förlåtelse och evig härlighet åt den stor Sergej Kulsprutan Gobetja, en hjälte och ett helgon, bara han kunde välsigna mig med en droppde av sin oändliga nåd, bara han med en enstaka handling ville vinna den slutgiltiga beundran från en man som redan älskade och dyrkade honom som en gud bland människor, bara han lät mig behålla några smulor av det bröd jag ödmjukt hämtat till honom från köket, mot återbetalning tusen gånger om i guld och blod eller vilken valuta som helst så snart kriget och denna hans rättsvidriga fängelseförvaring vad över."

 

Fick han sitt bröd?

 

"Medan jag talade drog Rödtoppen mig i håret så att huvudet böjdes bakåt och Kulsprutan, som inte sa ett ord, bände loss brödet från mina fingrar. De tog alltsammans och gick därifrån."

 

Hujedamig, jag säger då det. För förutom att han knappt fick några smulor så var den andra meningen i det långa stycket förmodligen världens längsta, men dock så intressant. Och boken börjar, som ingen nog trodde, bli riktigt spännande. Kan dessutom avslöja att det ganska kort efter hans utläggning om han som parasit löste det sig med brödfrågan ganska rejält och omgående.

 

Ta ta!

Jag tänkte ha det lite mysigt med min skumma ryska bok, ett fotbad och ansiktsmask. Alla brudars favoritgöra, och det är ingen fördom. Eller så är jag ironisk. Hursom, när jag kom in på min toalett så var jag tvungen, innan jag kunde sätta igång, att rensa vattenlåset och då var det inte så chickt och glammigt längre. Jag vet inte vad som möjligtvis kan husera i ett vattenlås men det fanns massor av saker i alla fall, och minst en, som traditionen bjuder, oidentifierbar sak, klump.. tingest?

 

Vattenlås är dessutom äckligt som fan. Och inte för just att rensa grejen, det är bara att ta på sig ett par 3-litersplastpåsar i brist på handskar och rota och städa bort. Det är mer vetskapen om hur ohygieniskt det är där. De är alltså enbart avfall och smuts och gud vet när det vattenlåset blev rensat senast. En bakteriehärd utan dess like och om man slog ihop allt i alla vattenlås i hela Sverige så skulle man förmodligen få ett biologiskt stridsvapen som är kraftigt nog att utplåna en mindre kommun.

Men, mina fötter blev renare och mina porer också. På djupet.


Ta ta!

På varje arbetsplats finns det nog en lapp i något personalkök om att ens föräldrar inte jobbar på stället i fråga. Och det stämmer ofta såvida det inte är ett familjeföretag. Hursom, kontentan är att man ska diska efter sig och den debatten är, ja, omtalad på även mitt jobb.

 

Fenomenet i fråga i kombination med att jag ritar obscent mycket på jobbet gav mig en idé om att utveckla "din-mamma-jobbar-inte-här-lappen" till en mer andlig uppmuntran om att man kanske bör se till att städa efter sig. Och jag tror att Buddha har mer än rätt i den här frågan. Han säger (om det är svårt att läsa): "A clean kitchen is good karma. If not, it still smells good". För även om reinkarneringen inte har ett skit att göra med hur köket ser ut när man går hem så kan man i alla fall slippa lukten av sjukdom, gammal mat och den ohyggligt svåra uppgiften att diska ut en mugg med någons intorkade automatchokladrester.

 

Sen huruvida min lapp ens får sitta kvar, ger något märkbart resultat eller slipper en ditritad mustasch är en fråga för morgondagen men det gör hursom ingenting. Poängen är gjord och ja, Buddha har manboobs.

 

Ta ta!

 

Ovan ser ni ett stycke kesoprodukt som innehåller lök. Närmare bestämt gul lök, scharlottenlök, vitlök och gräslök (varför ska alla lökar utom just gul lök skrivas ihop? Exempel= gullök funkar ju inte.) och den är numera livets gåva till människan. Mamma, jag är övertygad om att du skulle älska den om du inte redan provat den.

 

Min mor lärde mig i unga år att man får vackra barn av lök. Jag vet inte om mitt yttre har något med min mammas lökkonsumtion att göra men hennes prestationer i köket som innehöll lök lärde mig att det är gott. Så länge man inte överdoserar med just gul lök vill säga. Och den här eminenta produkten som ARLA står för passar nog till allt förutom möjligen gröt och kanelbullar. Hursom, förbannat gott tycker jag.

 

Och just ordet "lök" blev helt plötsligt väldigt konstigt. Lök, lök, lök. Lök.

Ta ta!

Här kommer det och det är att inte tro att en dag är jävlig bara för att den i allra högsta grad skulle kunna kvalificera in som creme de la creme av dagar som borde glömmas bort. Alltså, jag försover mig och hinner knappt äta frukost om man inte räknar en halv bytta keso. Går ner för mina fyra trappor och kom på att jag glömde den andra halvan av samma kesobytta som jag tänkte ha som stand-in-lunch och eftersom jag är lite sen till mina göromål så är inte fyra trappor av hets något som skulle vara trevligt att genomföra.

Jag går sedan i jakt på min mytomspunna kavaj, finner inget och blir stressad till jobbet. När jag väl är där så kommer jag på att en halv bytta keso inte är den optimala frukosten, jag är som stel i hjärnan på grund av översovning och ett tag så matchade humöret resultatet på jobbet. Men efter prat med Lollo och kaffe på kvartrasten så vände allt. Jag var helt plötsligt lyrisk över livets uppkomst och till och med en hetslöpning på stan efter lunch i form av en baguette som jag fick äta på tre minuter var kul. Efter det så knäckte jag på jobbet också. Jag säger då det, kvinnliga hormoner är väldigt väldigt lustiga och mitt goda humör har stannat kvar.

Vad lär vi oss av det här?
A). En baguette matchar inte tiden som den tar att äta med sin längd.
B). Ett negativt tankemönster kan visst brytas av prat med människor i gula västar.
C). Det var en jävla god keso (mer om den i nästa inlägg)

Ta ta!

Med stapplande steg gick jag iväg för att möta Lollo över lite handling och om tillfälle tillät, även förtäring och film. Sagt och gjort, vi stegade in på Willys och kom ut lite fattigare men desto gladare. Väl hemma hos damen i fråga stekte jag köttfärs till vår eminenta tacomiddag. Jag kom fram till några saker:

1. Jag måste skaffa mig en gjutjärnsstekpanna, är väldigt less på mitt skeva teflon(valfri svordom) från IKEA
2. Köttfärs blir godare om man kan mosa den med en gaffel medan man tillagar den, något som inte går i mitt teflonspektakel.
3. Jag kom hem med 800 gram köttfärs och vad för kulinarisk måltid ska jag laga med det?

Nog med listningar. Nu ska jag alldeles snart kvarta. Det är måndag i morgon, en fin dag och nedräkningen till en förutsatt trevlig helg.

Ta ta!

Eller ja, jag försöker i alla fall. Jag föreslog nyss ett nytt ord till Svenska Akademins Ordlista, nämligen ordet palkoma. Här kommer mina argument som jag även skickade in till dem:

Paltkoma, till viss del en synonym till ordet övermätt som i mina ögon bättre beskriver ett tillstånd efter en måltid då man fysiskt måste vila eftersom man har ätit för mycket eller för "tung mat".

Ordet övermätt menar dessutom bara på att man har fått i sig en stor mängd föda medan ordet paltkoma bättre skulle beskriva de fysiska effekterna efter en måltid. Och denna måltid behöver nödvändigtvis inte heller ha varit av stor volym, utan endast tung och jag saknar ett ord i SAOL som beskriver detta fenomen.

Paltkoma kan för den delen försvenskas för hela svenska folket genom att kalla det för matkoma. Men andemeningen kvarstår dock. Ibland är man bara riktigt dåsig och inte nödvändigtvis övermätt.

Så, vad tror ni? Det är förvisso ett ord som inte är så revolitionerande för vår vardag, men desto trevligare. Övermätt är dessutom, som jag skrev i texten, en ganska diffus och mager beskrivning på huruvida man fysiskt sett upplever sin kropp efter en måltid.

Jag tror väl inte heller att Horace Engdahl mejlar mig i morgon och verbalt uttrycker sin glädje över min konstruktiva förmåga att faktiskt ge ett förslag. Men ja, det skadar ju inte i alla fall?

Ta ta for now!

Nu är hela lägenheten ren sånär som på att jag ska moppa och bädda rent i sängen innan det är klart. Men jag måste säga att jag verkligen gillar min dammsugare. Den är bra och det blir fint. Ljuvligt!

Passade på att putsa mina fönster också och den stora spegeln i hallen. Har varit putssugen ända sedan jag flyttade in men har inte haft mina trasor. Men nu så, nu är det rent där också.

Kan dessutom tänka mig att städningen till viss del speglar och påverkar själen, den känns också ren och glad. Förnöjsam liksom.

Ta ta.

Nu har jag sovit igen och ikapp men framför allt så har jag mest sovit gott. En liten tiny mardröm, men det gör ingenting. Det är skönt.

Dagens planer är inte så avancerade men desto mer nödvändiga. Städa. Sedan ska jag eventuellt kila ner på stan, beroende på klockan och humör, förmodligen inte men, tja, planer är ju planer.

Jag har förresten insett skillnaden mellan stad och stad också. Göteborg är en stor stad, Skövde är en liten. Men jag fick en spännande tanke igår, hur hemma jag faktist känner mig här. Det var skönt att kliva ut på perrongen och tänka "nu är jag hemma". Tiden går fort när man har roligt och anpassningen kommer vare sig man vill eller inte.

Ta ta!

Jag har ju, som jag skrev tidigare, varit i Göteborg och LUF:at mig idag. Hade himla kul och det var trevligt folk. Även om jag och Anna nog hade en liten speciell nivå på vår humor idag vilket kan bero på att det till en viss del fanns var vissa substanser i våra kroppar sedan igår. Jag blev förresten väldigt pigg på kvällen vilket var underbart skönt, och kunde därmed fira på riktigt med det gamla gänget och det blev sent hem, och tidigt upp idag. Så jag kan skryta med tre timmars sömn. Fast ikväll blir det lugnt minsann, film och sedan då taktikvila. Känns gött!

Och JO! Förresten. Följande saker hände igår:

Moment nr 1.

En sekund efter att jag och Lollo kommit in på haket och står vid baren så kommer det en kille och säger att DJ:en har pratat om mig och att jag borde prata med honom. "Haha nej, haha nej, öh öl" får han till svar". Ingen idé att lägga ner någon energi i det, uppenbara lögn.

Moment nr 2.

Samma kille kommer igen och säger precis samma sak och är stenseriös. Han frågar mig nästan irriterat varför jag inte hälsat på DJ:en än. "Därför jag dricker öl ikväll" säger jag och tja, jag menar, dålig ursäkt men människan kanske skulle förstå att jag varken ville eller tänkte prata med personen i fråga? Jag vet dessutom inte ens vem DJ-fanskapet är, om ni ursäkta franskan.

Moment nr 3.

Samma kille kommer fram IGEN och säger exakt samma jävla sak och har inte fattat ett skit. Men jag behåller mitt goda humör och mumlar mer som bara.

Moment nr 4.

Jag och Kotten stod längst inne i ett hörn och pratade. Så kommer karlsloken från moment 1, 2 & 3 EN GÅNG TILL och säger att han vill prata med mig. Kotten fattar att jag inte vill det så han säger att jag och han pratar. Så blir killen typ arg på honom och Kotten går iväg. Jag säger som det är att jag väldigt gärna vill prata med Kotten just nu och det är viktig. Killen börjar ifrågasätta vad vi ska prata om. "Viktiga saker" säger jag och säger "men vi kan prata sedan om du vill" (så att han ska gå, har nu blivit riktigt irriterad på honom).

GISSA VAD FANSKAPET GÖR? Jo, medan han säger, "ja då pratar vi sedan då" så lägger aset handen på min röv. Han tallar mig alltså på mitt ass varpå ja stelnar till och säger "ja, men inte på det sättet du verkar insinuera att vi ska prata på". Så verkar han uppriktigt förvånad och säger, "inte?", "nej", säger jag. Så går han och jag ser honom aldrig mer.

Frågor:
1. Vem var det? Jag blev för första gången på riktigt rädd när jag var ute. Det kändes verkligen inte bra och speciellt inte då han tar på mig (utan att fråga, dumjävel). Jag uppfattade dessutom situationen som mer hotfull än vad den nog kan tolkas som på bloggen.
2. Var han lite efter? Först ska jag tydligen prata med hans kompis och sedan vill han själv? ÖH?
3. Kan ni någonstans i texten se att jag var intresserad av varken det ena eller andra? Det var jag inte från första stund?
4. Borde inte karln ha fattat att jag som i fråga nummer 3 inte var intresserad för fem öre under våra tidigare konversationer?
5. VARFÖR I HELVETET TOG HAN MIG PÅ RÖVEN?

Jag kanske verkar arg, och det är jag. Men jag var inte alls för full på något vis. Eller för utmanade, jag hade min palestinasjal på mig så man såg inte ens min bringa menar jag. Och vad i hela världen ger han rätt att komma fram, verbalt tvinga bort min kompis för att fråga ut mig om vad jag pratar om i mina privata konversationer samtidigt som han verkar tro att det är helt okej att han tar mig på min stjärt? NÄR JAG INTE ENS KÄNNER ELLER NÅGONSIN HAR SETT ASET?

Det kändes inte bra, jag blev rädd och min rumpa meddelar att den känner sig en smula kränkt.

Det är INTE okej att ta på människors delar som man inte känner om det inte är inom den sociala normen som en hand på armen. Jag tycker det är motbjudande och skitäckligt och min rumpa hejar på.

Ja, ni fattar grejen. Jag är förbannad och har faktiskt inte överreagerat ett dugg. Jag må vara kvinna, berusad och på en krog, men är min röv finders keepers för det? Nej. Det är dessutom sådana här saker som gör att jag skenheligt tror att pojkar, killar, män, karlar är dumma i huvudet och underutvecklade och socialt missanpassade varelser som inte gör någon glad. Han igår och alla andra jävligt dumma exempel som kläcker ur sig skit och tar bara för att de kan och vill och som dessutom tror att jag gillar det? Nej, han är en anledning till varför jag inte vill gå ut ikväll. Han är en sådan som får mig att känns mig osäker och rädd när det enda jag vill är att vara ute och ha kul.

(Och om någon nu ändå tycker jag att "ja men det var ju på krogen" så hade samma sak på jobbet uppfattats som sexuella trakasserier. Tänk om er chef tar på er och säger att ni ska prata sedan? Hade det känts helt okej och kul? Om ja, mejla gärna en liten förklaring)

Och jo, det finns naturligtvis underbara karlar och brudar som är lika störda. Men de är ungefär lika frekventa som miljonvinster på trisslotter, karlarna då. Men jag blir mest bara less och en smula arg på mig själv. Jag säger till mig gång på gång att nästa gång ska jag ha mod att skälla ut människan efter noter om det är befogat, som det var vid det här tillfället. Men icket, jag mesar på och blir själv rädd.

Men men, gjort är gjort och försöker han igen så sa han få höra ett och annat. Och jag kommer att plantera trädgårdar och skriva poetiska verk om storslagna hjältar (jag överdriver för att få effekt) när jag träffar en bra karl. Då ska jag verkligen bli glad. Och det, förutom att jag ska stå på mig mer, är väl de enda positiva sakerna med allt detta.

Förlåt för ett gnälligt inlägg, jag är egentligen glad efter en sån jäkla trevlig dag. Men jag var tvungen att plira ner mina argelser. Kommentera gärna om ni får någon spontan tanke om hur man bäst inför tvångskastering eller obligatorisk senareläggning av puberteten för män till efter 25 år eftersom en del tydligen inte kan hantera det tidigare.

Ta ta!

Jag gick till jobbet men kilade hem igen. Jag blev panikvärre i halsen inatt och satt med ingen ork på jobbet. Det märkets delvis genom att jag blev "lilla vännad/gummad/whatevered" ett par timmar. Och vanligtvis så brukar jag vara såpass auktoritär i min samtal att jag inte råkar ut för det. I alla fall, jag beslöt mig för att gå hem och blev skitförbannad.

Eller ja, jag kanske ska definiera arg. Jag är inte det nu och var inte det så värst länge men här kommer problematiken.

Eftersom jag har skrivit under ett papper på att jag jobbar 100% så ska jag vara på jobbet, fem dagar i veckan och åtta timmar varje dag. Jag är självklart lojal mot min arbetsgivare och tar mitt ansvar för att vara på jobbet och för att prestera. Men när kroppen säger ifrån.

Mitt huvud vill vara där och göra rätt för sig, det är fredag, bästa dagen på hela veckan (p.g.a. jobbtiderna) och jag är på bra humör. Men min kropp säger stopp genom att sluddra, inte orka prata, frysa, ha ont i halsen och så vidare och så vidare. Man vill men man kan inte. Det bruar ju vanligtvis kallas för sjukdom och det är ju lika så bra att pallra sig hemåt då och krya på sig. Jag är ju inte sjuk hela livet, tur det!

Så jo, jag har varit hemma sedan tolv och sovit. Har kikat lite på anime och lyssnat på musik. Det finns ingenting som Tom Waits inte klarar av menar jag. Såatteh, jag får krya på mig i helgen helt enkelt. Skulle vilja avsluta snyggt innan jag går ner till 80% i oktober genom att jobba som sjutton hela dan varje dag. Det är bra skit månitro! :)

Ta ta!

Jag köpte tre pocketböcker på måfå. Alla tre handlar om svunna tider vid sekelskiftet 1800-1900. Två av dem handlar om Ryssland och baltstater och krig och Bjoratjov och liknande människor. En av dem heter "den yttersta kärlekens gulag" och är skriven av James Meek.

Det är en väldigt intressant bok och alla karaktärer har namn som skulle ha gjort dem perfekta i rollistan för Borat. Inte helt lätt att läsa boken och vara seriös alltså. Den är dessutom skriven på ett väldigt roligt sätt och jag tänkte dela med mig litegrann. Just den här texten läste jag om några gånger bara för att den var så komplett och så litterärt fulländad. Jag vet inte, jag gillade den. Det är som när man kommer in på Carlings och direkt ser vad man ska ha med sig ut i en kasse när man går ut. Lite meant to be och love at first sight.

"Hennes far blev alldels vit. Han gav henne en örfil, det var första gången han slog henne, och kallade henne en okunnig liten dumbom. Trodde hon att en sörja av kemikalier på papper, en lek med ljus och speglar, skulle kunna nå in i systerns själ och skåda hennes sanna natur? Var hon så kall, så utan känsla, att hon inte förmådde begripa hur hennes systers far, som sett henne växa upp från ett spädbarn, som hade hennes blod i sina ådror, vars begåvning med penna och pensel var så mäktig att den hade fått hela södra Ryssland att skaka i sina politiska gundvalar, skulle kunna måla en tavla av henne i vilken hela hennes andning, puls, hela hennes sjungande liv skulle fångas för evigheten, och detta på ett mer livfullt vis än en billig humbugmanick som tillverkats för att bönder och soldater skulle kunna pråla med sin fulhet och sina tarvliga kläder?"

Detta sker när hennes syster ligger på hennes dödsbädd och hennes förbannade och väldigt sena, för tillfället i fråga, far hellre målar av henne såsom han målat av en landherres med tre döda möss som fick symbolisera hungersstrejken (därav de politiska grundvalar, kul uttryck förresten) i Ryssland än att hon ska få fotografera henne för att komma ihåg hur hon såg ut. Han köper helt enkelt inte att själen skulle nå in i ett fotografi. Bara att finna sig i det antar jag.

Jaja, whatever, poetiskt så att det stör. Så jag ska ta lite ibumetin och fortsätta att läsa om textstycket några gånger och sedan återgå till där jag var i min skumma bok. En make har dött i krig och världens första emo (hans fru som försökte skära till döds när hon fick reda på det) har försvunnit spårlöst med deras son.

Jag vet att ni vill höra fortsättningen.

Ta ta & night!

.. och välkommen tillbaka. Jag snackar jobb och just idag så var jag bäst. Om man jämför jag med mig själv alltså. Fan vad jag var bra! Sådana dagar behövs ibland, sätta ett sjukt mål och faktiskt greja det. Då har man inte heller underskattat sin yrkesroll som säljare. Bla bla, ja, ni fattar vad jag menar. Jag är förbannat nöjd i alla fall.

Nu ska jag snart läsa mer i min bok och därefter blir det taktikvila. Det känns högtidligt som att jag inte kan vara sjuk mer på jobbet, och i morgon är det ju fredag medan det ju ändå gick bra idag. Ah, det grejar jag.

Ta ta for now!

Idag: Jobb och kanske music quiz
Fredag: Jobba, fira Kotten
Lördag: Göteborg hela dagen med LUF (jag ska bli engagerad, ballt va?)
Söndag: Förhoppningsvis bara ta det lugnt

Mja. Någonstans i allt så ska jag peta in att handla mat och städa. Det är bara en dålig sak med de tiderna vi jobbar, närmaste och enda affären inom räckhåll stänger klockan nio. Tur då att man har en frys att rota i för oss som inte ids handla på morgonen istället.

Måste styra upp böcker till mitt pluggande också. Kan vara en god idé tänker jag. En del saker finns på biblioteket men inte allt. Känn på studentens lyckliga dagar eller hur var det?

Ta ta for now!

Det senaste har gjort att hemmet har blivit prio.. ja, 108 kanske? Det har sett ut som fan här, kläder i hela hallen och disk för ett mindre församling. Nu har jag dock plockat upp alla kläder och diskat allt i alla fall, en bit på början. Bara resten kvar nu. Men det är lite jobbigt såntdär, när man ser röran och har mycket att göra. Var börjar man liksom? Hett tips är att att gör en eller två grejer som syns mest. Så gör man resten sen. Man har dels gjort det tråkigaste först och eftersom det syns mest så ser det så himla mycket bättre ut fast man har massor kvar.

Jag far nog på jobbet idag också. Jag menar, orkar jag pula på så så är jag nog nog frisk för att knata dit :)

Ta ta!

Fick denna fråga av Beatrice:

"Hej!
Jag sökte på nätet för att kolla hur man flätar in dreads och hittade bilder på dig efter att du gjort det, du hade narturliga färger och det är precis så jag också vill ha det. Du passar riktigt bra i det! Komplimang, komplimang! Men jag tänkte bara kolla med dig om du skulle vilja avslöja lite hur det går till och vad det kostar aso.. Vore väldigt snällt!

Ha det bra!
Peace!
/Beatrice"

Självklart kan jag avslöja lite, det är inga statshemligheter! :)

Det har jag i håret är syntetdreads som man kan göra i en mängd olika utföranden, och bland annat naturals som jag själv har. Man kan göra dem själv men det tar en himla tid så jag köper hellre mina av duktiga privatpersoner som gärna gör dem för en slant. Mina röda och mina bruna har en tjej som heter Sarah (Bastet på HD) gjort och vill man ha naturals så blir man inte besviken på hennes kvalitet!

När man får hem den är de antingen DE eller SE. DE's ser ut som ett u och har "två dreads" i samma och SE's är en dread med en ögla högst upp. När man sätter in dem i håret så flätar man in dem beroende på om det är en DE eller en SE. DE's flätar man in längst med (dela upp det egna håret i två för varje sektionering som man har gjort) ena delen av DE'n för att få en tredje part av flätan. När det gäller SE's så stoppar man bara in en av de två delarna av sitt egna hår i öglan och därefter flätar som vanligt. Man håller ihop allt med små hårsnoddar som man hittar bland annat på affärer med hästtillbehör.

Jag betalade 1500 kronor (överbetalade henne lite, hon begärde lite mindre) för mina röda dreads, men då ligger hälften oavända och det är, för mig i alla fall, en investering. Jag har haft dem sedan jag var 16-17 år och tänker fortsätta länge till, och ett par bra gjorda dreads kan man ha väldigt väldigt länge. Men det finns billigare, t ex på tradera om man bara vill prova på litegrann.

Jag har inte i huvudet om hur många man bör ha i sitt hår eller var man kan hitta en flätkompis, men då är det en himla tur att www.hairdrobe.se finns. Det är nämligen där jag hänger och har lärt mig allt, ett fenomenalt hårforum där allas hobby är olika sorters hår. Så Beatrice, jag skulle råda dig att hoppa in där och kika, stanna gärna, det är mycket trevligt folk där. Så kan du läsa i de olika trådarna om hur man gör dem, hur man sätter in dem och så finns det en sektion där man även kan hitta folk som erbjuder sina hårrelaterade tjänster.

Så, hoppas att du blev lite klokare och tusen tack för komplimangen! :)

/ Johanna

Jodå, det är inte tal om annat, mer eller mindre i alla fall. I måndags försov jag mig lite och hann inte känna efter innan jag kom till jobbet. Väl där så var inte allting helt okej. Halsonta och feber någon? I alla fall, jag gick hem och har precis bara sovit sedan dess. Man kan nog räkna 1½ timmar effektiv datortid och okej, några filmer har det blivit. Annars har jag bara sovit. Skönt, förvisso, men jag avskyr att vara sjuk.

När jag var yngre eller bodde med någon så var det alltid någon där som kunde ta hand om en litegrann. Mamma, exet, Kotten, familjen - ja, nivet. Det löste sig. Nu är det bara jag och mina yror. Kan inte ens bedöma om jag är sjuk eller inte. Det är dessutom nervöst mycket roligare att jobba än att vara sjuk. Så jag hoppas, tror och kan att jag kan gå dit idag. Annars är risken för liggsår överhängande (OBS - jag överdriver för att få effekt).

Och som senaste dygnet varit. Jag somnade vid 19:00 - snåret igår med allt på, tv:n, glasögonen på, snusen i, balkongdörren öppen och sov till 08:27 idag. Jag frös dock inget inatt då jag vaknade till några gånger, tänkte på balkongdörren där. Men ja, snacka om utslagen tjej på 2000-talet. Dog till och med ifrån planerna att borsta tänderna innan jag skulle sova.

Ta ta!

Vem har stulit min vecka? Jag har gjort så mycket och har inte haft tid med något. Därför ser min lägenhet ut som en flyktingförläggning. Inte alls så najs. Men det ska jag åtgärda i morgon, nu är det prio ett med näring och vila due to gårdagens brölopsfestligheter. Sedan blir det Anna och en lugn kväll.

To the ta

Jag och Pettan åt buffé på random Kina-ställe mitt emot Willys. Jag är mätt och kommer inte att äta något förän 12:00 imorgon. Uhf. Men det var gott alltså, inte tal om annat! Hursom, jag orkar mer som ingenting nu. Ska bara se på film (köpte ett gäng nya idag) och sova såsmåningom.

Ta ta for the moment

Jag ska ha kul ikväll! Det förtjänar jag minsann.

Mission complete. Nu är det bara jobb idag och sedan middag med min syster om jag inte kommer ihåg helt fel.

Ta ta!

Det händer mycket nu! En kort sammanfattning lyder som följer; ny tatuering, nytt hår, nytt hår på Lollo, glada besked, jag ska börja plugga på måndag, kul på jobbet, fika med Anna, springa på folk, diska och städa och sy och laga mat, leva livet, vara tacksam, tänka och längta, undra och ordna, snart helg, kanske en öl ikväll?, snygga saker på internet och slutligen lite jag älskar mamma.

Pjuh. Har helt enkelt inte hunnit blogga. Men ja, som vanligt, I'll be back och spyr ut inlägg på inlägg om hur infrastrukturen i alla småkommuner kan förbättras samt förslag på en ny tronföljd!

Ta ta!

Utförligare beskrivning kommer sen, bara bilder nu! :)

Ta ta!

Godmorgon, morron och hej igen. Jag är nykaffedrucken och nysnoozad. Har dessutom ont i halsen, något som jag helst skulle vilja slippa. Tur att jag är tjänstledig i morgon så att jag kan vila upp den. Skulle inte påstå att jag är sjuk på långa vägar, men att prata åtta timmar med halsonta känns när dagen är över kan jag lova. Fast det ska gå bra ändå. Jag har gjort det förr och kan göra det igen.

Planer för dagen? Vakna till, städa lite och se om jag kan hitta någon grym outfit till mina nya skor. Sen måste jag köpa hårfärg innan jag far till jobbet och hämta ut mitt REK-paket med hår om de inte har sorterat bort det till Skultorp igen. Jag håller koll med posten.se och se var paketet är. Det är alldeles nu i Skövde faktiskt, påväg till utlämningsstället. Det är spännande nu!

Och jo, August Burns Red är ett fantastiskt bra band. Jag gillar!

Ta ta ta!