Jag har funderat på att byta namn ett tag. Dels för att jag inte kan säga att jag känner mig som en typisk Johanna, och dels bara för att man kan. Diskuterade dessutom saken med min mor och hon gillade min idé och tyckte att hon borde ha tänkt på det när hon skickade in papper på vad jag skulle heta.

Min plan är att byta ut Johanna mot Sir Winterbottom. Helt seriöst.

Eller inte. Nä, det var lite skämt å sido. Min riktiga plan är att byta ut j:et mot ett y. Då skulle jag alltså heta Yohanna. Och fonetiskt sett så blir skillnaden från [johanna] till [jouhanna] fast med mindre tydliga skillnader. Bara ett lite rundare j som egentligen inte spelar någon roll. Yohanna Bredén. K. Y. Bredén (och helt plötsligt blev jag en yrkesförberedande utbildning med efternamn).

Fast jag är fortfarande samma, men jag känner mig nog mer som en Yohanna än en Johanna. En Johanna är blond med rufsigt hår och stora fejkade pärlörhängen som handlar på H&M och är en smula hysterisk och väldigt energisk och gillar hästar. Hon passa bra i koboltblå också. En Yohanna är mer som jag, jag har rött rufsigt och tovat hår, och jag har stora hål i öronen, gillar indiska medan jag är mer lugn och lite för lat ibland. Så passar jag mer i dovt blå och är allergisk mot katter.

Men å andra sidan så är jag samma vad jag än heter. En del säger ju "du", "öh", "norrland", "rastafari" eller "Petronella" och jag är kommunikationsbar ändå.

Ta ta for now!