Här kommer det och det är att inte tro att en dag är jävlig bara för att den i allra högsta grad skulle kunna kvalificera in som creme de la creme av dagar som borde glömmas bort. Alltså, jag försover mig och hinner knappt äta frukost om man inte räknar en halv bytta keso. Går ner för mina fyra trappor och kom på att jag glömde den andra halvan av samma kesobytta som jag tänkte ha som stand-in-lunch och eftersom jag är lite sen till mina göromål så är inte fyra trappor av hets något som skulle vara trevligt att genomföra.

Jag går sedan i jakt på min mytomspunna kavaj, finner inget och blir stressad till jobbet. När jag väl är där så kommer jag på att en halv bytta keso inte är den optimala frukosten, jag är som stel i hjärnan på grund av översovning och ett tag så matchade humöret resultatet på jobbet. Men efter prat med Lollo och kaffe på kvartrasten så vände allt. Jag var helt plötsligt lyrisk över livets uppkomst och till och med en hetslöpning på stan efter lunch i form av en baguette som jag fick äta på tre minuter var kul. Efter det så knäckte jag på jobbet också. Jag säger då det, kvinnliga hormoner är väldigt väldigt lustiga och mitt goda humör har stannat kvar.

Vad lär vi oss av det här?
A). En baguette matchar inte tiden som den tar att äta med sin längd.
B). Ett negativt tankemönster kan visst brytas av prat med människor i gula västar.
C). Det var en jävla god keso (mer om den i nästa inlägg)

Ta ta!