Hela helgen och veckan har jag fått en massa komplimanger, för allt som finns och lite till. Jobb, hem, insida, utsida. Men igår blev jag så fantastiskt glad och lycklig när mina vänner började surra om min lägenhet. För får man höra saker som att "det första jag tänkte på när jag kom in var att det är så himla mysigt här", "det känns hemtrevligt" och "du har det så fint" är väl det om något ett kvitto på att man har lyckats på det viset. Alltså när man vill att ens vänner ska gilla att vara hos en.

Det är som hos Lollo, världens största soffa och mysigt stökigt (förlåt Lollo, men jag antar att du inte kan dementera det?) och det känns som ett andra hem. Så vill jag att det ska vara här med och ja, det verkar ju inte sämre än att jag kommit i alla fall en bit på väg. För det värsta jag vet är att känna sig obekväm i något hem. När det känns opersonligt, platt, tråkigt och skört. Det ska vara lite mer avslappnat och någonstans så finns väl en tanke om att inredningen kan spegla personen.

Ta ta!