Nu är radiotystnaden över och på västfronten allt nytt men bra ändå. Det är över. "Har" har blivit "hade" och resten kommer att gå fint. Men oj vad jag har lärt mig saker om mig själv och andra människor på vägen!

Blandad kompott om andra. En del bryr sig helt enkelt inte, en del kan inte omsätta ord i handling, en del är inte de man trodde att de var, en del ljuger ofint, en del kan definiera sig som de mest svekfulla som satt sin fot på jorden, en del är alldeles för underbara, en del tänker på en i de stunder det behövs, en del finns där dygnet runt och till sist så är en del sådana som man kan kalla för riktigt bra och fina vänner. Och desto bättre för min del, efter alla prövningar så vet man vilka som är där när det verkligen gäller.

Vad har jag lärt mig om mig själv då? Jag ska som vanligt inte vara så naiv. Jag är inte lika stark som jag trodde och man kan inte ha hela världen på sina axlar och tro att allt kommer att vara som vanligt. Vidare så är det nästan magiskt hur en människa kan reagera men mest av allt så är jag bara glad. Matt och trött, men glad.

Så, nu kan det bara bli bättre och jag välkomnar oktober, för september var ingen hit faktiskt. Längtar något så fruktansvärt till 2010 också. Då ska vi allt se.

 

Ta ta!