Titta på den ljuva skapelsen som numera pryder mitt högra ringfinger! En tjej jag ritar tatueringar åt pluggar silversmide så vi gjorde en deal - skisser mot en Batmanring. Jag är en mycket mycket glad tjej!

Men nu så, det är lördag och jag har hängt på stan största delen av dagen. Nu ska jag kila iväg till Anna-Karin och Christian på middag och sedan får jag se. Har ju semester så jag behöver inte ens planera eller komma hem i någon ordning. Impulser mottages tacksamt!

Hämtade ut en box idag. Livet är räddat!

Jag fascineras av det faktumet att alla är olika just nu. Alla är så besynnerligt och märkligt egna även om det är små nyanser som skiljer en del åt. Vi är alla samma men så olika ändå. Nästan så att varje människa är ojämförlig med nästa. Fast vi ser likadana ut.


Det var dagens tanke som jag ska fortsätta att nöta på. Tänk inplanerad tänkartid. Det jag tänker på mest intensivt just nu är vad det är som gör att alla är så olika. Jag försöker i mina egna tankebanor att definiera skillnaden mellan människorna. Vad är det som gör oss så jävla unika? Visst, det vore lättare om man hade fyra olika sorters människor och fine, det är det. Man vet alltid vem man har att göra med. Men det vore inte ens hälften så spännande. Snudd på tråkigt faktiskt.


Fac ut guandeam - Make my day. Det går sällan att göra själv.

Söndag idag. Jag vaknade och tänkte att jag inte ville vara hemma. Eller snarare att jag skulle kila ner på stan och köpa en pannå så att jag skulle kunna måla. Hörde med Rikard om en fika och han var på't. Det slutade med att vi satt i tre timmar på rådhuset och pratade om allt som finns och lite till. Det var väldigt väldigt roligt! Det är gött att ha lite släkt runtomkring sig också.


Såatt. Jag har nu min pannå, maten är äten och jag tänkte måla, lyssna på musik och elda rökelse resten av kvällen. Det blir kanonbra. Så kanske det blir film sedan också. Köpte två idag och bland annat Scarface. Hä blir najs.


Tappity tap!

Jag sitter och pre-lyssnar på Liptones så att jag är uppdaterad om soundet tills ikväll. Jag gillar ju musik, och ska man se dem är det lika bra att veta i vilken takt man ska stampa. Lollo är helt hysterisk och gillar dem jätte-jättemycket. Så det ska bli spännande!


Hursom. Hon sover fortfarande så jag tofflar mest bara runt. Har hunnit med att färga håret (slövarianten, tog inte ur dreadsen), diskat, duschat och nu ska jag städa lite på toaletten innan jag hade tänkt att sätta mig i köket och måla på min Super Mario-tavla. Det är en bra dag!

Igår fick jag det in my face. En kille trodde att jag var 28 år - och flata. Fel och fel. Åldern är ju inget främmande i och för sig, i nio fall av tio så tror de att jag är minst 23, oftast runt 25 och ibland ännu äldre. (21 är den korrekta åldern). Men flata? Nu ogillar jag dock att visa bröst, klyfta, hud och andra saker som det är dokumenterat att män gillar, men det är bara för att dem inte är jag. Och jag har varit med om det själv, ser en del bröst så är det de som de hänger med istället. Jag trivs dessutom i palestinasjal och har nog inte behovet av den sortens ytliga bekräftelse. Säg hellre att jag är smart liksom. (Fast det är absolut inget fel med brudar som väljer att visa hud - så länge de gör det för dem själva och inte för att andra ska tycka bättre om dem).


Men jag kan väl inte verka som en flata bara för det? Dunno. Fast det spelar ingen roll whatsoever. Jag vet vad jag är och hur gammal jag är och så långt är jag helnöjd.


Ja, människor är märkliga. Minst sagt.

Min medelsvenssonkväll gick i stöpet igår. Jag och Lollo hängde istället. Och vi skrattade så mycket så jag fick ont i hela min stackars kropp. Som det ska vara! Efter tag pinnade vi ner till Husaren och lyssnade på bandet som var där och hade riktigt trevligt.


Men. Män. Män, män, män. Man nummer ett förslag och jag vill inte ens veta om vad jag veta. Får skriva till KP och fråga hur jag bäst ska använda informationen. Så träffade vi på ett annat stolpskott. Men jag måste börja med att berätta om slutet på kvällen innan jag kan ta mer om honom.


Jag plirade hem när de stängde, lyssnade på Tom Waits och tyckte att jag hade haft en kul kväll. Så kommer jag hem, lägger mig och nästan sover. Då ringer Anna och följande konversation utspelar sig:
Hon: Har du träffat Eklund?
Jag: Jaa, han med tuppkammen va?
Hon: Jaa! Han har ingenstans att sova, får han låna din soffa?
Jag: Jadå, visst visst.
Hon: Fint, jag smsar han ditt nummer!


Så, efter en stund kom han hit och vi pratade om typ den enda festen vi setts på. Alltså en kompis, kompis typ. Men har man ingen sovplats så har man inte och jag skulle inte vilja vara i den situationen så det är självklart att människan får låna min soffa då! Tänker lite på mitt karmatkonto också, i hemlighet. Nej men, han var jättetacksam och sånt är ju kul.


Men, stolpskottet där. Det var en karl som vi surrat lite mer och så ringer Lollo bara tio minuter efter att Eklund kom och säger att karln har förföljt henne ändå hem, fast hon sa hejdå på riktigt inne i stan. Han hade ringt hur många gånger som helst och stod och knackade på hennes fönsterrutor. Det är lika läskigt som det låter och här kommer lillfeministen in. Varför ska hon lida för att hon är tjej? Dumma karlsatan.


Anyhoe så ringde jag en taxi och förklarade situationen att Lollo och endast Lollo ska åka med i taxin. Så hon kom hit, vi knödde ihop oss så bra vi kunde och slocknade på två röda.


Så att jo. Det blev inte riktigt som planerat. Inom loppet av en halvtimma har jag två gäster och snäll ska man vara om man kan. Men vi hade kul i alla fall. Så får jag akta mig för karlarna ikväll och fortsätta att bara ha kul. En del är ju inte riktigt riktiga menar jag (fast å andra sidan så är en del brudar hur skumma som helst också, så det är väl inte unikt för just det manliga könet).


Tappity tap!

Alltså. Jag har ju verkligen inget emot medelsvensson. Det måste jag understryka. Jag tycker att rutinerna är mysiga och jag är nog själv lika mycket medelsvensson. Men det är ett roligt ord, alla vet vad man menar. Det är allt från det tydligen obligatoriska fredagsmyset (som jag inte tänker ägna mig åt) där man har börjat blanda in döden när det gäller chipsätning till det att man lattjar med kollegorna. Lite kul är det allt.


I alla falll. Fredag. Om tre dagar är det måndagmorgon. Förlåt för den förresten. In ya face lite så. Men fredagen är ju den dagen som ligger närmaste måndagen, på många sätt. Känns bra att påminna om det. Men fram tills måndagen så är det som vanliga alltid helg och det är ju kul. Då kan man göra en massa bra saker. Det ska jag!


Så är jag förresten sjukt mycket piggare idag än vad jag var igår. Känns rättvist.

Jag har varit definitionen av en bitter norrlänning idag. Tystlåten och bara jävligt sur. Fast det vara bara temporärt. Men det kan ha något att göra med veckans sovmönster. Hursom, det bli bättre!


I morgon är det fredag och helg och jag har storslagna planer. Jag ska förhoppningsvis sluta jobbet medelsvenssontid och därefter gå till apoteket för inhandling av intressevaror (mer om det senare, spekulera vidare annars!) och därefter ska jag gå till Willys och trängas med alla andra medelsvensson som måste äta något festligare bara för att det är fredag. Jag ska nog dock hålla mig kort. Avancerad mat är inte kul själv, då duger något ihopslängt på stående fot istället. Men, sen ska jag knata hem och vara semimedelsvensson. Alltså, hålla mig hemma och somna i soffan vid 22:00 - 23:00 - snåret. Men jag ska inte titta på tv eller film utan jag ska... ta ta. Det får ni veta senare!


Fast det ska bli skönt. Fest är ju kul och det tenderar att bli det hyfsat ofta. Men det känns bra med en lugn stund i morgon. Och om man ser till Lollos, Annas och mina planer på lördagen när Liptones spelar så bör jag vara så utvilad som möjligt. Det blir rejv.


Nu ska jag dock inte göra många barn. Jag ska bara byta sängkläder (lyx!), duscha länge och sedan kvarta. Börjar ju tidigt imorgon och jag känner att jag ska försöka vara apglad imorgon och vara snäll mot mitt jobb eftersom jag var lite grinig idag. (Alltså, det gör ju ingenting. Man får ha en dålig dag humörmässigt, prestationen var det dock inget fel på, men det känns liksom fel att veta att jag brukar ju vara en förbannad glad skit. Så, gör om gör rätt).


Tappity tap!

Ps. Fan vad jag klarar det bra. Jag är nöjd!

Jag är så dödens trött. Har sovit kratta i två dagar nu, och som sagt, det gör ingenting. Men nu kommer bieffektera. Jag ska därmed gå och lägga mig så jäkla hårt nu, fast klockan bara är halv elva på kvällen. Men jag ska stationera mig i sängen och inte stiga upp förän tidigast 09:05 i morgon. Lite mer sömn ska jag nog få då.


Hursom, dagen har varit packad av allt. Slumrade till tjugo minuter mellan människorna som jag träffade. Det är kul, men nu händer det saker 24/7 och det är alltid något och jag börjar se mycket fram emot en julledighet av rang. Bara vara i långkalsonger och ta en sekund i taget, eventuellt pilla sig i naveln emellanåt. Har till och med glömt att ringa till min mamma å det senaste. Kommer inte ihåg sist vi pratade och jag har tänkt länge att jag ska ringa henne. Så, mamma, var redo, slår dig en pling i morgon förmiddag!


Såattehjorå. Annars är det bara fint.
Nu, listerine.
Sen, sömn.

Onsdag idag och vi vet alla vad det innebär - snart är det fredag. Men jag har en himla massa att göra idag så det är bäst att jag sätter igång med dagen. Så att jag hinner menar jag, och slipper stressa.


Sol ute, sol i sinne. Fast jag vaknade med en lätt känsla av panik och ångest som jag inte kan kategorisera eller härleda till källan just nu.


Tappity tap!

Jag lovar er - om jag skulle fara ut och springa nu så skulle jag svimma. Det är skumt. Hela huvudet snurrar oavsett vad jag gör. Tydliga tecken på trötthet skulle jag tro. Nattens inte så heta sömn gjorde att jag var riktigt trött idag, och jag är hes numera, har varit i tre dagar. Jag tror inte att jag börjar bli sjuk utan det är nog mer så att jag är hes bara för att. Och om jag är hes och blir trött, fråga min mamma vad som händer, det blir bara ännu värre. Då är det lite knepigt med mitt typ av yrke då jag tar kontakt med potentiella kunder. Men det ordnade vi ändå, så bra som vi är.


Efter jobbet så hade jag en lång telefonsession med Anna varpå alla mina pengar på mitt kontantkort tog slut. Ojdå. Sedan så kom Kotten hit, han jag bodde med innan jag fick min nuvarande lya (tillika min systers karl). Han levererade öl, vin och fuljäger och sedan drack vi te och tjötade om livets vändningar. Det var väldigt roligt, det var längesedan jag träffade människan på tu man hand, sedan jag flyttade alltså. Och när jag bodde kvar så hände det rätt så ofta att vi pratade mycket om länge om ingenting.


Men, han har åkt och jag fyller på kontantkortet imorgon. Nu väntar en godare natts sömn och ledig dag i morgon. Win! Jag ska äta frukost med Pettan, träffa Anna, plugga och så ska Lollo komma hit när hon slutat jobbet. En alldeles perfekt och bra onsdag.


Tappity tap!

Så fördriver man en lunchrast på bästa sätt om hesheten gör att man rimligtvis inte bör prata med kollegor.
1. Hetsvärma maten i 45 sekunder
2. Hetsäta på 6 minuter
3. SMK & kaffe¨


Så försökte jag vara snäll idag. Men människor är underliga så jag vet inte om min snällhet är något som ens kommer att märkas, jag menar, en del kanske har baktankar. Jag har svårt att definiera en baktanke. Märkligt. Och i värsta fall så blir det väl en traderaauktion. Då kan jag skänka inkomsterna till en förening som vill införa att all skatt är avdragsgill för västerbottniska inlandsbyar eller något i den stilen. High five!


Tappity tap, så att inte kaffet kallnar!

Förresten. Måste SMK vara så bra? Jag sitter och rycker i fötterna som om jag;

a.) Har en sjukdom
b.) Är en sjukdom
c.) Har ticks i mina vrister


Men det är välkommet. Då vet jag att jag har kvar min rytmkänsla i alla fall. Och sedan om jag ser ut som en unge med spasmer när jag sitter här gör inte mycket. Ingen ser och det som ingen ser vet ingen heller.


Tappity tap!

Det känns bra. Framtiden alltså. Det är december (inte en dag för sent!), jag får snart åka hem och fira jul och efter det så är det 2010. Tackochlov att 2009 tar slut, säger jag. Det är inte heller en dag för sent. Nästa år blir ett bättre år.


Tills dess så har jag jobbet och en major hög med fina kamrater som jag alltid har roligt med. Det är nästan svårt att hitta tid till andra saker tillochmed och det är skönt. Ni anar inte vad social jag är nu för tiden jämfört med för några år sedan. Nu får jag liksom det bästa av två världar. Och så har jag mitt hobbyprojekt som kan bli hur stort som helst helt beroende på mig själv - vad jag vill och klarar av.


Det är lite som win-win på alla fronter faktiskt. Jag har mycket lite att klaga över och klaga är överlag dumt så det tänker jag inte ägna mig åt alls. Hellre förbättra sin situation då, om det är något man otrivs med. Men, ja. Veckorna lallar på och det känns som att det är fredag varje dag.


Jag är helt enkelt optimisten i Jesper Walderstens bok "Här kommer jag" som ligger med avhugget huvud men skrattar ändå (ingen metafor för min nuvarande situation alltså, bara att den killen är fan nöjd för mindre). Och för det är jag naturligtvis glad och tacksam och vet att från och med nu kan det bara bli bättre.

Jag är på jobbet, i vanlig ordning. Men på senare tid är jag alltid här minst en halvtimma innan. Jag vet inte varför, kanhända att jag ogillar att stressa. Så hellre för tidigt än att komma prick. Typ.


Nåväl, jag lyssnar på SMK. Det är bra skit. Promenadmusik liksom. Ikväll ska jag hänga med Ann-Sofie (fläta i dreads) men i morgonkväll ska jag nog gå ut och gå bara för att.

Jag älskar min säng. Det har kommit först nu. Förut var den okej och nu är den helig. Om jag bara fick ha en ägodel så skulle det vara den. First off så var den väldigt billig, jäkligt gratis faktiskt. Jag fick den mot två tavellister och en badrumsmatta. Klart och betalt. Sen så har jag dubbla täcken i och det slår duntäcke med hästlängder. Det blir en helt annan tyngd och man sover som ett barn i den. Jag längtar därmed tills klockan är natt varje dag, bara att få tänka tanken är hysterisk. (Möjligt att jag hypar sängen nu, föga troligt, men mycket möjligt).


Jag längtar därmed tills jag får sova igen. Även om jag drömde mardrömmar inatt. En såndär då jag drömmer att jag vaknar från en mardröm och verkligheten är lika läskig. Fast då vaknade jag för andra gången på riktigt och fattade att jag hade drömt. Märkligt.


Nu, kolla till laxen.
Sen, jobb!

Jag blir hög på tanken av att man kan göra precis som man själv vill. Ungefär som att jag glömmer bort det ibland, och när jag sedan kommer på det så blir jag som ett barn på julafton. Typ, man väljer sina fighter och liknande saker. Jag har inget konkret exempel men blev helt plötsligt väldigt glad.


Anyhoe. Jag köpte arga lappen-boken i fredags. Den är fantastiskt roligt. Det står bland annat;
"Du som följde med mig hem i fre tog inte bara min oskuld utan även min tvättstugenyckel. Onödigt. Varför? Det här förhållandet saknar kommunikation."
"Den som spikar på julafton har allvarliga problem."
"OBS! Morgondagen inställd på grund av bristande intresse."
"Den som inte tar bort luddet ska dö."


Osv, osv, osv. Det säger en hel del om mänskligheten.

Det är december i morgon ja och jag tror snarare att det är september eller oktober. Det jag måste få in i min hjärna är alltså att en lite längre ledighet snart infinner sig. Närmare bestämt om tre veckor och en dag. Det är 13 arbetsdagar. Det är tre helger varav en är inplanerad (jag måste se Liptones på lördag enligt Lollo, så det ska bli kul). Det är så att jag hinner tvätta en gång innan jag åker.


Frågan är bara vilka praktiska lösningar jag måste göra innan jag åker. Ha en liten jul-deadline alltså.
- Göra klart de två första uppgifterna i kursen jag läser så att jag kan göra den sista när jag är hemma och har jullov.
- Se om jag måste beställa mer kurslitteratur.
- Köpa julklappar, dah, har inte ens börjat litegrann.


Det var nog det? Men i den här takten som veckorna går så får jag allt börja helst i förrgår. För såhär fort har tiden aldrig gått, alls. Det bara visslar till så är det onsdag och sedan är det fredag igen. Och jobbet är bara så roligt så det känns som att jag går dit, dricker lite kaffe, tjötar en stund och kilar hem sedan.

Ps. Jag kom på en till sak. Hämta hit kaffebryggaren. Snabbkaffe är inte gjort för att man ska kunna hetsdricka ett par koppar.

29/11 - 09. Jag tittar i min gamla blogg och konstaterar att jag för ett år sedan just hade varit i Stockholm för en intervju med DN. Det är häftigt att tiden faktiskt går fort när man har roligt.


Och annars så är jag en fåordig och bitter norrlänning. Haha, nej, stryk det nästa sista. Bitter är det sista jag är. Men lite trött och schleten. Jag har visst trott att jag är 17 år igen hela helgen. Men jäklar vad roligt vi har haft! Gamla vänner kom och vi lyssnade på rockabillyband och skrämde bort karlar och tyckte att det är kul att leva.


Sängen kallar. Tappity tap!