Förra lönehelgen så bestämde jag mig för att ha en nykter månad. Poängen var att inte gå på krogen och inte var full. Och jag har härmed klarat mitt löfte så när som på två små öl som jag drack bara för att. Men de störde inte löftet så.

Men det har ju varit lite annars måste jag säga. Jag har lätt pallat med tre dagar på krogen, haft svinigt roligt varje kväll och sedan längtat till nästa helg. Men nu så har jag hittat på annat att göra och jag är inte sugen på krogen, fyllan eller ölen för fem öre. Jag tänkte på det igår när jag gick och la mig, att det nästan är hemskt att gå och lägga sig efter en kväll på krogen. Allt snurrar och jag ids aldrig tvätta bort sminket.

En viktig sak som jag fått för mig under tiden är var bakisångest egentligen är. Som jag kom ihåg det så får kroppen i sig dopamin när man dricker alkohol = man blir gladare. När det går ur kroppen dagen efter så vill kroppen har mer dopamin, men den får inte det = ångest = bakisångest. Det är alltså en helt kemisk grej och det spelar ingen roll om man skött sig eller inte. Och till motsats från den jag som gillar öl så funderar jag på följande: Om man vet att man hursom mår dåligt dagen efter, varför utsätter man sig för det?

Jag vet inte, och jag lär säkert göra det igen och igen och igen. Men min nyktra månad var stört nyttig. Och nu när jag börjar springa igen så lär jag kalasa mindre bara för den sakens skull. Och min vapendragare Lollo är också lite mindre sådär jätteparty nu, så vi kommer säkert bli sådana där som skaffar intressen och grejer. Men det känns jättebra, faktiskt. Lite skönt så.

(Och ironiskt nog är det kalas ikväll, men jag ska ta det lugnt).

Ta ta ta for now