Jag har ju, som jag skrev tidigare, varit i Göteborg och LUF:at mig idag. Hade himla kul och det var trevligt folk. Även om jag och Anna nog hade en liten speciell nivå på vår humor idag vilket kan bero på att det till en viss del fanns var vissa substanser i våra kroppar sedan igår. Jag blev förresten väldigt pigg på kvällen vilket var underbart skönt, och kunde därmed fira på riktigt med det gamla gänget och det blev sent hem, och tidigt upp idag. Så jag kan skryta med tre timmars sömn. Fast ikväll blir det lugnt minsann, film och sedan då taktikvila. Känns gött!

Och JO! Förresten. Följande saker hände igår:

Moment nr 1.

En sekund efter att jag och Lollo kommit in på haket och står vid baren så kommer det en kille och säger att DJ:en har pratat om mig och att jag borde prata med honom. "Haha nej, haha nej, öh öl" får han till svar". Ingen idé att lägga ner någon energi i det, uppenbara lögn.

Moment nr 2.

Samma kille kommer igen och säger precis samma sak och är stenseriös. Han frågar mig nästan irriterat varför jag inte hälsat på DJ:en än. "Därför jag dricker öl ikväll" säger jag och tja, jag menar, dålig ursäkt men människan kanske skulle förstå att jag varken ville eller tänkte prata med personen i fråga? Jag vet dessutom inte ens vem DJ-fanskapet är, om ni ursäkta franskan.

Moment nr 3.

Samma kille kommer fram IGEN och säger exakt samma jävla sak och har inte fattat ett skit. Men jag behåller mitt goda humör och mumlar mer som bara.

Moment nr 4.

Jag och Kotten stod längst inne i ett hörn och pratade. Så kommer karlsloken från moment 1, 2 & 3 EN GÅNG TILL och säger att han vill prata med mig. Kotten fattar att jag inte vill det så han säger att jag och han pratar. Så blir killen typ arg på honom och Kotten går iväg. Jag säger som det är att jag väldigt gärna vill prata med Kotten just nu och det är viktig. Killen börjar ifrågasätta vad vi ska prata om. "Viktiga saker" säger jag och säger "men vi kan prata sedan om du vill" (så att han ska gå, har nu blivit riktigt irriterad på honom).

GISSA VAD FANSKAPET GÖR? Jo, medan han säger, "ja då pratar vi sedan då" så lägger aset handen på min röv. Han tallar mig alltså på mitt ass varpå ja stelnar till och säger "ja, men inte på det sättet du verkar insinuera att vi ska prata på". Så verkar han uppriktigt förvånad och säger, "inte?", "nej", säger jag. Så går han och jag ser honom aldrig mer.

Frågor:
1. Vem var det? Jag blev för första gången på riktigt rädd när jag var ute. Det kändes verkligen inte bra och speciellt inte då han tar på mig (utan att fråga, dumjävel). Jag uppfattade dessutom situationen som mer hotfull än vad den nog kan tolkas som på bloggen.
2. Var han lite efter? Först ska jag tydligen prata med hans kompis och sedan vill han själv? ÖH?
3. Kan ni någonstans i texten se att jag var intresserad av varken det ena eller andra? Det var jag inte från första stund?
4. Borde inte karln ha fattat att jag som i fråga nummer 3 inte var intresserad för fem öre under våra tidigare konversationer?
5. VARFÖR I HELVETET TOG HAN MIG PÅ RÖVEN?

Jag kanske verkar arg, och det är jag. Men jag var inte alls för full på något vis. Eller för utmanade, jag hade min palestinasjal på mig så man såg inte ens min bringa menar jag. Och vad i hela världen ger han rätt att komma fram, verbalt tvinga bort min kompis för att fråga ut mig om vad jag pratar om i mina privata konversationer samtidigt som han verkar tro att det är helt okej att han tar mig på min stjärt? NÄR JAG INTE ENS KÄNNER ELLER NÅGONSIN HAR SETT ASET?

Det kändes inte bra, jag blev rädd och min rumpa meddelar att den känner sig en smula kränkt.

Det är INTE okej att ta på människors delar som man inte känner om det inte är inom den sociala normen som en hand på armen. Jag tycker det är motbjudande och skitäckligt och min rumpa hejar på.

Ja, ni fattar grejen. Jag är förbannad och har faktiskt inte överreagerat ett dugg. Jag må vara kvinna, berusad och på en krog, men är min röv finders keepers för det? Nej. Det är dessutom sådana här saker som gör att jag skenheligt tror att pojkar, killar, män, karlar är dumma i huvudet och underutvecklade och socialt missanpassade varelser som inte gör någon glad. Han igår och alla andra jävligt dumma exempel som kläcker ur sig skit och tar bara för att de kan och vill och som dessutom tror att jag gillar det? Nej, han är en anledning till varför jag inte vill gå ut ikväll. Han är en sådan som får mig att känns mig osäker och rädd när det enda jag vill är att vara ute och ha kul.

(Och om någon nu ändå tycker jag att "ja men det var ju på krogen" så hade samma sak på jobbet uppfattats som sexuella trakasserier. Tänk om er chef tar på er och säger att ni ska prata sedan? Hade det känts helt okej och kul? Om ja, mejla gärna en liten förklaring)

Och jo, det finns naturligtvis underbara karlar och brudar som är lika störda. Men de är ungefär lika frekventa som miljonvinster på trisslotter, karlarna då. Men jag blir mest bara less och en smula arg på mig själv. Jag säger till mig gång på gång att nästa gång ska jag ha mod att skälla ut människan efter noter om det är befogat, som det var vid det här tillfället. Men icket, jag mesar på och blir själv rädd.

Men men, gjort är gjort och försöker han igen så sa han få höra ett och annat. Och jag kommer att plantera trädgårdar och skriva poetiska verk om storslagna hjältar (jag överdriver för att få effekt) när jag träffar en bra karl. Då ska jag verkligen bli glad. Och det, förutom att jag ska stå på mig mer, är väl de enda positiva sakerna med allt detta.

Förlåt för ett gnälligt inlägg, jag är egentligen glad efter en sån jäkla trevlig dag. Men jag var tvungen att plira ner mina argelser. Kommentera gärna om ni får någon spontan tanke om hur man bäst inför tvångskastering eller obligatorisk senareläggning av puberteten för män till efter 25 år eftersom en del tydligen inte kan hantera det tidigare.

Ta ta!