Det känns bra. Framtiden alltså. Det är december (inte en dag för sent!), jag får snart åka hem och fira jul och efter det så är det 2010. Tackochlov att 2009 tar slut, säger jag. Det är inte heller en dag för sent. Nästa år blir ett bättre år.


Tills dess så har jag jobbet och en major hög med fina kamrater som jag alltid har roligt med. Det är nästan svårt att hitta tid till andra saker tillochmed och det är skönt. Ni anar inte vad social jag är nu för tiden jämfört med för några år sedan. Nu får jag liksom det bästa av två världar. Och så har jag mitt hobbyprojekt som kan bli hur stort som helst helt beroende på mig själv - vad jag vill och klarar av.


Det är lite som win-win på alla fronter faktiskt. Jag har mycket lite att klaga över och klaga är överlag dumt så det tänker jag inte ägna mig åt alls. Hellre förbättra sin situation då, om det är något man otrivs med. Men, ja. Veckorna lallar på och det känns som att det är fredag varje dag.


Jag är helt enkelt optimisten i Jesper Walderstens bok "Här kommer jag" som ligger med avhugget huvud men skrattar ändå (ingen metafor för min nuvarande situation alltså, bara att den killen är fan nöjd för mindre). Och för det är jag naturligtvis glad och tacksam och vet att från och med nu kan det bara bli bättre.