Jag måste bara få blicka tillbaka litegrann. Jag firade nämligen ett år i helgen. I fredags stämde det på dagen och i lördags på datumet. Det var alltså då jag kom hit till Skövde med min resväska och tänkte hälsa på min syster och söka jobb. I dåläget hade jag nöjt mig med vadsom och ptja, en säng att sova i.


Så jag blev överlycklig när jag fick mitt jobb (still going strong, är det inte härligt hur bra det kan bli?) och fick bli inneboende. Win-win. Och nuråsendå, jag har fast jobb och förstahandskontrakt på en egen lägenhet.


Men, den mest största skillnaden och det som jag tycker väger tyngst i det här fallet är människorna. Jag kom på det när jag, Anna, Lollo och Cissi gick skrålandes från förfesten mot Kåren. Alla dessa underbara människor! De har precis (med få undantag) varit hur snälla som helst och vi har liksom börjat väva ihop vår egen historia. Det finns alltid någon att ringa och alltid någon som vill hänga.


Summan av kardemumman är att jag ska dra en slutsats. Och hade jag varit som förr så hade jag sagt "vad har jag gjort för att förtjäna det här" och i det närmaste trott att det skulle vara en dröm. Men istället så säger jag att det är underbart att jag faktiskt har förtjänat det här! Måste ha legat plus på karmakontot å det grövsta när man sedan bara får jackpot hela tiden. Ja, ni fattar grejen. Jag är glad och förnöjd och ser själv förändringen som jag har lyckats åstadkomma. Jag är tacksam. Tack alla, tack livet, tack tack!