Det jag ogillar mest med att vara sjuk är, förutom det som helt plötsligt blir fysiskt omöjligt (som att gå upp fyra trappor. Damn it!), känslan av ohygien och att man inte är speciellt het. Jag har förvisso bytt kläder, men ligger forfarande i en säng hela dagarna och tittar på tv. Spiller lite mat, frisyren är inte kritikerrosad och jag börjar ana rynkor i min panna. Man svettas när man sover och funderar på hur många man egentligen delar säng med (tänk kvalster). Man orkar inte diska i någon ordning så allt börjar smått skrika sanitär olägenhet. Jag känner mig helt enkelt but-ugly och inte ens kråkmor älskar det här barnet.


Men jag duschade i morse minsann. Någon måtta får det vara.