Att hämta ved

Vedplockare in action. Det är min mamma som gör entré på min blogg. Ved för mig var dessutom ett nödvändigt ont. Nu är det mera nostalgi och ett gott dagsverke. Fast när jag var liten fanns det ingen som kunde gnälla in ved såsom jag gjorde.

Later

lilla hjärtat, du pratade in veden och inget annat. Munnen gick konstant från första pinnen till den sista. Men det var definitivt inget gnäll.

Jaså inte? Det trodde jag. Fast ja, det var väl lika bra kanske?