Det finns mirakel och så finns det inlandstrafik. För även fast vi var 25 minuter sena med bussen från Storuman så körde busschauffören som om det gällde liv eller död, - fast väldigt försiktigt då. Så vi kom ändå fram när vi skulle. De ledde till följande; jag han ta ett pitstop på Pressbyrån och inhandla förtäring/sen middag samtidigt som jag slapp stressa. Win-win så det står härliga till. Måste dessutom säga att busschauffören var hur trevlig som helst, en förbannat bra kille fast jag bara växlade tre ord med honom. Men sånt märks, när människor är bra menar jag. Lite annars än testosteronpaketen som sneddar genom kurvorna, glömmer att nyktra till och ibland kör 30 meter rakt ut i skogen.

Hursom, kvällens planer består av att jag ska läsa mer Herta Müller och sedan försöka sova. När jag vaknar i morgon ska jag bara baxa ut min packning, kliva av och hasa mig mot en taxi. Det finns nämligen ingen chans i världen att jag går hem 07:19 i morgonbitti med min packning. Den största väskan väger förmodligen ett ton och då har jag inte ens hunnit överdriva. Tjejer ska inte packa, så enkelt är det bara. Eller ja, jag ska inte packa i alla fall, så vart det lite lättare.